”Anarkister gömde vapen längs sin väg genom stan”. Efter en halvtimmes letande hittar jag det gulnade exemplaret i en av bananlådorna i vår källare. Kvällspostens förstasida utlovar ”bildextra” och läsning om ”gatukriget” på sidorna 2, 4, 6, 9, 10 och 11.

Imorgon hålls ett tioårsjubileum med filmer och seminarier med anledning av polisbrutaliteten vid Ekofinmötet i Malmö 2001. Ingressen till Kvällspostens huvudartikel om ”gatukriget” tvekar inte: ”Anarkisterna planerade flera attentat mot EU-toppmötet. Det var bara tillfälligheter som gjorde att de inte lyckades. Man hade rustat för ett regelrätt krig mot poliserna.”

Jag deltog själv tillsammans med familjen i denna demonstration mot EMU. Det var vackert vårväder denna lördag i april och polisens järnring runt oss i höjd med Spångatan kom lika oväntat som ett plötsligt skyfall. När vi försökte föra ut barnvagnarna med vår baby och fyraåring i en lucka i sköldmuren blev vi hindrade. ”Ni får skylla er själva. Ni har valt det här”. Efter att vi tvingats sitta ned på gatan någon timme omgrupperar polisen och släpper oss. Jag stannar kvar på plats för att se vad som utspelar sig bakom sköldmuren och för att intervjua poliser, demonstranter och åskådare. Samma dag framträder för mig en ganska tydlig bild över hur och varför polisen med våld omhändertar runt 250 demonstranter.

Strax efter demonstrationens start på St Knuts torg hade någon sprutat med en brandsläckare och eventuellt kastades också någon smällare. En polishäst stegrade men inget våld förekom innan polisens attack. Det fanns alltså ingen anledning av polisen, som uppträdde maskerade och utan synliga identifikationsnummer, att nu plötsligt ändra den tillståndsgivna marschvägen. Och fastän att betydligt fientligare stämning rådde och ägg kastades under en mindre demonstration på fredagskvällen valde man att endast slå till mot den större under lördagen. Men att isolera en del av en större demonstration var väl en betydligt intressantare övning med tanke på de massprotester som väntades till EU-toppmötet i Göteborg i juni.

Dessa misstankar skulle senare bekräftas. Under en rättegång mot en av de misshandlande polismännen säger han: ”Vid genomgången var det hela tiden underförstått att vi skulle statuera ett exempel, att visa att polisen inte skulle tillåta något inför Göteborg.” Han berättade även att styrkan redan innan demonstrationens avmarsch mottagit order om att förbereda omhändertagande av en större grupp människor i korsningen Spångatan-Skolgatan. Hans påstående stärktes också av polisens egen utredning.

Och vapengömman längs demonstrationsvägen? Jag ringde polisen några dagar efter ”gatukriget”. Den hade aldrig existerat. Men mediebilden om den bidrog till den hätska stämning som ett par månader senare i Göteborg ledde till de värsta kravallerna i Sverige i modern tid.

Publicerad i Skånska Dagbladet den 1/6-2011