I söndags morse fick jag en galen idé: Tänk om jag skulle strunta i att gå ut på nätet, från det att jag steg upp tills det blev en ny dag igen. Vila hela vilodan liksom!

Jag tror jag delar känslan med många: Att det nya medielandskapet svämmar över. För twitter, blogginlägg, facebook och bildflöden är ju inte bara andra distributionskanaler för samma nyheter som i de traditionella medierna. Det är också forum för privat kommunikation. Frågan är om vi, som biologiska varelser, orkar med den hastighet som den tekniska utvecklingen lockar oss att hålla?

Som jag skrivit om tidigare så har jag börjat hyra kontorsplats igen. I min närhet är det en hel del andra som också kommit fram till att jobba hemifrån inte alls var den drömtillvaro som de mobila bredbandsföretagen påstod för ett par år sen med sina annonsbilder på svenska skärgårdar. Tvärtom är det mest bara stressande att aldrig kunna säga ”slut för idag, tack för idag” vid ett givet klockslag.

Förmodligen kommer vi se fler och fler motrörelser till IT-samhällets uppluckring av det privata och offentliga men hur lång tid kommer det ta innan verkliga fobier utvecklas?

Höga höjder, spindlar och stängda rum är vanliga fobier som jag antar har en evolutionär grund. Men ännu har jag inte träffat på en enda människa som utvecklat fartfobi. Det är lite märkligt. En riktigt snabb man eller kvinna kan springa 40 kilometer i timmen en kort sträcka. Bilar har vi ju haft i generationer och de kan ju gå mycket fortare än så och eftersom vi människor inte har någon utvecklat sidoseende så tycker jag att framförandet av diverse fordon rent instinktivt borde framkalla en massa rädslor som i förlängningen skapar fobier. Att inte veta om ett barn, ett djur eller något annat kommer ut från sidan av körbanan är ju en vardaglig, ofta obehaglig, situation i trafiken. Lägger vi till hur länge mänskligheten ridit på hästar så borde väl åtminstone några vara disponerade för överdrivna rädslor för höga hastigheter?

Nej, jag antar att det tar många, många generationer att utveckla fobier och det stämmer till eftertanke. För även om vi inte ser röken kan det ju finnas eld och IT-samhällets snabbhetskultur stressar idag miljontals människor i vardagen. Motrörelser saknas som sagt inte. Sista maj ifjol utropades till ”Lämna Facebook-dagen” och tusentals människor avslutade då sina konton. En viktig anledning är säkert att statusuppdateringarna känns allt för pressande. Och det är ju tongångar man känner igen från bekantskapskretsen.

Tankar Tar Tid (TTT) men Information Tar Inte Tid (ITIT), skrev fysikern Bodil Jönsson redan för ett decennium sedan sedan. Det tycker jag på ett bra sätt sammanfattar snabbhetskulturens dilemma. Vi kan inte stoppa den tekniska utvecklingen, det är kanske inte önskvärt heller, men för vårt fysiska och psykiska välmående måste vi lära oss att hantera det nya medielandskapet.

Nej, datorn var inte avstängd hela söndagen men nu till helgen gör jag ett nytt försök. Kanske.

Publicerad i VK den 27/5-2011