Var går gränsen för lögn? När blir ett fotot så hårt redigerat att det måste kallas för manipulation? Hur tufft kan en artikel vinklas innan den blir osann?
Det är väl ett understatement att påstå att de flesta av oss mediekonsumenter misstänker att journalister emellanåt handskas ovarsamt med sanningen. Men i det ständiga bruset hinner vi nog i 99 fall av hundra inte tänka efter utan accepterar passivt nyhetsförmedlingen. I veckan har i alla fall kritiskt bloggande journalister uppmärksammat mig på två helt olika aktuella medieskildringar.
Sydsvenskans bildchef Lars Dareberg lade i torsdags upp två bilder på sin blogg som han fått mailat av en anonym person. Den ena bilden är ett uppslag från tidningen S, en skvallerblaska som Bonnier Tidskrifter startade ifjol. Rubriken lyder ”De är societetens nya kungafamilj” och handlar om H&M:s nya vd Karl-Johan Persson och hans fru Leonie.
Inget i tidningsartikeln antyder om var fotot är taget. Paret, finklädda i smoking och sommarklänning, står bredvid varandra på en gräsmatta så stor att den skulle kunna tillhöra en herrgård. Men på den andra bilden, vilken är det omanipulerade originalet, ser man att saker plockats bort för att frilägga gräsmattan. På den skymtas också vad som skulle kunna vara en vanlig medelklassvilla samt en bil av svenssonmodell. Störande objekt i en artikel om den ekonomiska elitens ”powerpar” antar jag. Dessutom står inte ens paret bredvid varandra utan mellan dem står en annan man och kvinna som alltså helt fräckt klippts bort.
”Så skulle de tre männen mörda Vilks” löd en rubrik i GT/Expressen i onsdags. Strax under ingressen står namn och ålder på de tre män som nu åtalats vid Göteborgs tingsrätt. Som några läsare kanske noterat anser jag att det i de flesta fall inte finns ett allmänintresse att ens skriva ut namnen på faktiskt dömda mördare. Men hade det inte varit för Viktor Adolfsson, reporter på Nyheter 24, är sannolikheten stor att jag inte noterat något särskilt med just denna namnpublicering.
Det är ju idag inte ovanligt att grova brottslingar hängs ut innan fällande dom men då brukar det publicistiska beslutet åtminstone ta avstamp i att det ganska så säkert blir en sådan. Här står vi inför en juridisk prövning där inte heller åklagaren påstår sig ha tillräckliga bevis för att de åtalade planerade att mörda Lars Vilks. Som Viktor Adolfsson påpekar i sin blogg blir detta publiceringsbeslut ännu märkligare med tanke på att GT:s Jimmy Fredriksson i en krönika själv skriver att det ”kanske slutar med att någon döms för brott mot knivlagen”.
Att manipulera ett foto till den grad att man inte ens, mer än i detaljerna, kan ana att det är samma bild som det oredigerade originalet är lögn och förbannad dikt. Rubriker om påstådda brott som ännu inte bedömts av en domstol likaså. Att dessutom hänga ut personer för dessa eventuella gärningar anser jag vara ännu värre.
Publicerat i Skd den 11/12-2011
Håller helt med dig om kritiken. Krönikan är extra aktuell då Expressen i dag den 9 december fälldes av Pressens Opinionsnämnd för publiceringen den 12 april i år om att Ola Lindström skule ha tagit narkotika: http://www.medievarlden.se/nyheter/2011/12/expressen-falls-for-ola-lindholm-publiceringen
Expressens chefredaktör verkar dock inte alls ta åt sig av kritiken utan konstaterar mest lakoniskt att ”Det tjänar ju inget till att höja på ögonbrynen för detta PON-beslut, Expressen och nämnden har gör olika bedömningar och det är inte mer med det”.
Fällande PON-beslut kanske även borde följas av vitesföreläggande för att ha någon som helst effekt på publicisterna?
Det som är intressant i sammanhanget är inte att media vinklar och ljuger. Det har den alltid gjort. Vad som måste noteras är istället att folk okritiskt tar till sig sådana s k nyheter som tas upp i artikeln utan att reflektera över vem som framför dem och vilket underlag det finns för det som framförs.
Tomasz Striner
Malmö