I veckan släppte Wikileaks nya dokument bestående av fem miljoner hackade mejl från den USA-baserade tankesmedjan Stratfor och samtidigt kom Julian Assanges memoarer. Nu avslöjas också att organisationen kartlagt svenska journalister eftersom de anser sig utsatta för en konspiration.
I december 2010 var Wikileaks medieetablissemangets kelgris och bland annat publicerade Expressen ett upprop med rubriken ”Slut upp bakom Wikileaks”. Detta efter att påtryckningar från amerikanska myndigheter hade fått Mastercard och PayPal att stoppa transaktioner till Wikileaks.
Ibland är det inte bara dimma i spåkulan. I december 2010 skrev jag att smekmånaden inte skulle vara länge.
För även om exempelvis Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutsson då pekade ut attackerna mot organisationen som oförenliga ”med demokratins syn på yttrandefrihet” och trots att Wikileaks samarbetade med ansedda tidningar världen över så kände jag mig inte övertygad om att de i framtiden kunde förvänta sig stöd från medieetablissemanget. Detta utifrån den enkla tesen att det fria internet under flera år devalverat elitens ställning i samhällsdebatten och att Wikileaks var en organiserad och namngiven påskyndare av den processen. Makt fördunklar nämligen och liksom de ekonomiska och politiska makthavarna förlorar förstås medieeliten på ett fritt informationsutbyte på nätet.
Men tyvärr sjunker Wikileaks inte med flaggan i topp.
Nu är bland annat just Knutsson och Expressens chefredaktör Thomas Matsson några av de svenska journalister som Wikileaks kartlagt. Expressen anses numera vara en fiende till organisationen. Att tidningen utan avtal publicerat material från Wikileaks och att Knutsson fällt några kritiska kommentarer om organisationen har ingen större betydelse. Det handlar om att Wikileaks tror att deras grundare Julian Assange utsatts för en konspiration när två svenska kvinnor polisanmälde honom för våldtäkt och sexuellt ofredande. Och att USA nu utnyttjar rättsprocessen för att tvinga fram en utlämning.
Svenska journalister men också politiker och myndighetspersoner ska vara utpekade i detta som verkar vara, i alla fall för mig, ganska så snurriga resonemang. Bland annat hävdar Wikileaksanhängare att twitterkampanjen #prataomdet, som gav Sofia Mirjamsdotter och Johanna Koljonen Stora journalistpriset ifjol, skulle vara en del av smutskastningen av Assange. Detta då kampanjen handlade om så kallade sexuella gråzoner och sammanföll i tid med Assangeanklagelserna, samt att en av målsägarna känner Koljonen.
Ansedda tidningar som New York Times och Guardian har brutit med Wikileaks och förtroendekrisen eskalerar. Att USA vill utnyttja situationen är en sak. Men att Wikileaks inte kan skilja detta från anklagelserna, som ju inte alls har med verksamheten att göra, mot deras kära ledare är tragiskt.
Som sagt. Makt fördunklar.
Varför bygger du ditt resonemang på påståenden som Wikileaks har dementerat?
Vad finns det egentligen för belägg för denna ”kartläggning” av journalister, förutom Expressens påståenden som de vägrar att backa upp med verifierbara fakta?
Och även om påståendena skulle visa sig vara sanna; varför skulle det vara fel att granska journalister?
Tjena Stefan!
Jag har själv lite svårt att förstå din attack. Känner du till något annat än jag? Wikileaks har ju dementerat detta senast igår: http://debatt.svt.se/2012/03/05/wikileaks-vi-tanker-inte-smutskasta-sverige/.
Har inte skrivit att Wikileaks planerar ”storkrig mot Sverige” vilket Expressen påstår. Däremot skriver jag om Wikileaksanhängarnas konspirationsteorier kring #prataomdet och jag inte heller någon anledning till att tvivla på uppgifterna om kartläggningen. Ser inte varför Expressen skulle ljuga om detta. Men jag kan ha fel och får väl då ångra att jag inte lagt till med ett ”enligt Expressen”.
Även om jag belyst tveksamheter hoppas jag förstås att Wikileaks liksom Anonymous kommer överleva och fortsätta sin kamp mot världens makthavare och för en öppnare värld. Förhoppningsvis har mitt stöd till detta heroiska arbete framkommit i tidigare texter.