Hur länge till får redaktionen på Svevägen 98 presstöd?
Högerextrema Nationell Idag har beviljats drygt två miljoner kronor vilket givit nytt bränsle i debatten om presstödet. Det är givetvis för jäkligt att våra skattepengar används till sån skit men alternativen är nog sämre.
I Presstödsförordningen står det att det inte får tas hänsyn ”till vare sig tidningens politiska inställning eller dess ställningstagande i enskilda frågor.” Så länge de tekniska kriterierna vad gäller upplaga, unikt material etc. följs kan inte ens en rasistisk tidning nekas.
Borgerliga kritiker av presstödet har inte varit sena med att använda beslutet som slagträ mot dess existens. De hävdar att systemet är förlegat och att idén om att värna demokratisk mångfald nu bevisligen perverterats. De har en poäng men å andra sidan är den liberala dominansen ännu större idag än när nuvarande ordning inrättades för tre decennier sedan. Att påstå att den ideologiska bredden inte skulle förlora på ett avskaffat presstöd, att som vissa debattörer hänvisa till nätets pluralism, är rent önsketänkande.
Men om inte Nationell Idag ska få presstöd så borde väl inte Proletären få det heller, menade exempelvis moderata Norrköpings Tidningars före detta politiska redaktör Bengt Olof Dike i en debattartikel i Journalisten i veckan. De båda tidningarna är ju ”samma andas barn på var sin politiskt extrema kant” skrev han, helt i linje med traditionell liberal kålsuparteori.
Jag är inget fan av Proletärens ledarsida men inte heller av DN:s, som faktiskt också får presstöd men då inte i form av drifts- utan distributionsstöd. Men att jag eller någon annan inte gillar en åsikt kan ju inte utgöra grund för beslut. Men det är precis vad en ny förordning, med någon tuggummiparagraf om demokrati och mänskliga rättigheter, kommer innebära.
Vad vi som värnar presstödet står inför verkar vara ett val mellan pest eller kolera. Antingen stöd endast åt statligt godkända åsikter eller stöd åt alla, inklusive antidemokratiska krafter. Jag lutar i det här fallet åt att välja kolera.
När såna som Bengt Olof Dike argumenterar för indraget stöd bland annat för att Proletären ”manar till klasskamp” så blir jag mörkrädd. För mångfalden utgör kålsuparliberaler ett större hot än marginaliserade högerextremister. Redan idag finns misstankar mot borgerliga ledamöter av nämnden när Arbetarens systertidning Arbetaren Zenit nu blivit av med sitt presstöd på grund av tekniska tveksamheter som andra tidningar tidigare godkänts för. Vi har också dåliga erfarenheter av ”kvalitetsbedömningar” från tidskriftsstödet, som när antirasistiska Mana häromåret falskeligen anklagades för antisemtism.
Sedan blir ju inte hets mot folkgrupp lagligt bara för att en tidning beviljats presstöd. Och obehagliga åsikter får faktiskt, som vi riktiga liberaler brukar säga, bemötas med goda argument.
En reaktion på ”Presstöd som pest eller kolera”
Kommentarer är stängda.