Om inte vi som sysslar med kulturjournalistik lyfter litteraturen och konsten till debatt, vem ska då göra det?

Med anledning av Åsa Linderborgs nyutkomna bok Året med 13 månader pågår nu en debatt om hennes historieskrivning kring metoo. I en spalt som denna, om mitt magasin Opulens publicistik, är den diskussionen inte särskilt relevant. För vår räkning kan jag kort konstatera att Opulens stöttade metoo-kampanjen men även gav utrymme för problematisering. Under den heta hösten 2017 konstaterade jag också att den viktiga kampanjen redan hade solkats ned av tusentals användare på de sociala medierna och att det inte fanns någon anledning för seriösa medier att ge vika för dessa mobbfasoner.

Intressantare här, än sanningshalten i Linderborgs självprövning av metoo-journalistiken, är hennes rannsakan av Aftonbladets kultursida när hon förra sommaren avgick som dess chef. Under sina tio år hade hon ”lagt ner tonvis av timmar på ny svensk skönlitteratur och har en massa synpunkter som jag aldrig förvandlat till tidningstext.” Hur kunde det bli så? tycks hon mena. Liksom Linderborg undrar jag också varför kultursidesdebatter idag oftare inleds med att någon sagt något på Twitter eller skrivit nåt på en ledarsida än kring konstnärliga uttryck. Om inte vi som sysslar med kulturjournalistik lyfter litteraturen och konsten till debatt, vem ska då göra det?

Som jag skrev före Opulens sommaruppehåll är den traditionella kultursidan också dagstidningens andra opinionsbildande sida, men har större fokus på idékritik och samhällsanalys medan ledarsidornas tyngdpunkt ligger på att kommentera dagspolitiken. Gränsdragningen dem emellan kan inte vara glasklar men under klickonomin verkar den nästan ha suddats ut.

I Opulens samsas dagskritiken med opinionstexter. Det är vad som skiljer ett brett kulturmagasin från låt säga en litteraturtidskrift eller recensionssajt. Dock handlar det om balans. Att tycka till om en uppmärksammad tweet ger onekligen i de allra flesta fall fler klick än en bokrecension men kulturjournalistiken kan inte alltid belysa de mest publikfriande ämnena. Lite till Opulens försvar vill jag ändå påpeka att det nu pågår en poesidebatt i magasinet, som faktiskt är det längsta meningsutbyte vår debattsida någonsin haft.

Som jag också skrev i den förra redaktörskolumnen kommer vi i höst satsa på att stärka dagskritiken. Framförallt vill vi nu fokusera på konst- och musikavdelningarna. Om du känner dig manad så tveka inte att kontakta kulturredaktör Clemens Altgård på kultur@opulens.se eller, om du känner någon slipad skribent, så tipsa gärna om oss. Under våra tre år har vi skapat ett brett dagligt kulturmagasin som vi är stolta över, men även Opulens kan förstås bli bättre.