Quitter.se är ett alternativ till bl.a Facebook
Senaste tiden har jag funderat på om det snart inte är dags att säga tack och hej till Facebook.
Redan för några år sedan upplevde jag det nästan som att min biografi höll på att förändras på grund av folks olika grad av engagemang. Detta till följd av att exempelvis korrespondensen med en gammal klasskamrat, som jag när det begav sig knappt lade märke till, idag kan vara betydligt större än med den som då var min bästis.
Visserligen kan det vara frustrerande att så mycket tid förspills på privat information om människor jag i bästa fall träffat i verkligheten. Men det har också varit kul eftersom man ju faktiskt lär känna människor på detta sätt. Det är förhoppningsvis en idag död myt att dessa former av bekantskaper alltid skulle vara ytligare än dem som uppstår i den så kallade köttvärlden.
Med tiden har de flesta av oss, kanske särskilt vi som också använder oss av Facebook i yrkeslivet, fått en betydligt större vänlista. Det har skapat problem med informationshantering. Facebook har därför börjat prioritera utifrån vilka vi interagerar mest med. Men det funkar dåligt. Jag vet inte ur många timmar jag lagt ned på att försöka göra listor så jag i första hand ska kunna se uppdateringar från dom jag vill. Ännu utan att lyckas.
Annonser har fått ökat utrymme på Facebook. De som börjat synas i nyhetsflödet har väckt mest upprörda känslor men de går faktiskt att undvika genom att använda sig av just listor. Mindre diskuterat är att de så kallade gilla-sidorna numera är delvis avgiftsbelagda. För exempelvis den branschsida jag driver tillsammans med andra kamrater i facket vill Facebook nu ha betalt beroende på synlighet i nyhetsflödena. I den hårdnande informationskonkurrensen går det alltså att tränga sig före i kön genom att betala. Detta är förödande för det ideella föreningslivet vilket idag i stor utsträckning använder sig av Facebook.
Inför årsskiftet skapades ett evenemang med framförallt folk från vänsterpolitiskt håll där deltagarna gav nyårslöfte om att hoppa av Facebook. Kritiken handlade dels om den ökande kommersialiseringen av något vi alla varit med om att skapa men också om att allt mer verksamhet låsts in i ett system vi inte har kontroll över. Sånt som planering eller tider för demonstrationer och föreläsningar. Men framförallt verkar många tvivla på om den nedlagda tiden gör motsvarande poltisk nytta utanför den egna kretsen. För de som inte har en fet marknadsförningsbudget alltså. Någon avhoppare menade att hen nu skulle börja sätta upp fler klistermärken istället.
Som samhällsintresserad har Twitter, visserligen också kommersiellt men med många fördelar, fått allt mer av min tid och det på Facebooks bekostnad. Jag tror det också är dags att hitta alternativ till vår fackliga branschsida. Men för kommunikation kring det lilla livet, att exempelvis lägga upp ett familjefoto och tagga folk så de hittar i informationsflödet, fungerar Facebook fortfarande.
Så jag hoppar inte av. Än.
Publicerad i Skånska Dagbladet den 5/1-2013
Ett problem är att det är omöjligt att ”hoppa av” på riktigt. Man kan sluta använda tjänsten och man kan till och med inaktivera sin sida, något som många tror innebär att man tar bort den. Men allt fortsätter precis som vanligt och om man råkar logga in en dag av ren nyfikenhet så fortsätter allt som om ingenting har hänt. Vilket det heller inte har.
Men man vinner tid till annat i alla fall. Men går det inte att ta bort sitt konto ens med skriftlig begäran? Kan det verkligen vara lagligt?
Jag har lyckats radera mitt konto helt, för 1 och ½ år sen. DEt var nåt med inaktivera och sen fick jag inte logga in på 14 dagar. Efter 14 dagar var kontot borta…http://www.facebookskolan.se/facebookskolan/index.php?page=hur-raderar-jag-alla-mina-uppgifter-fran-facebook
Jag kommor inte åt något FB-konto als.