Min fru lagar oftast familjens middag. Under tiden tar jag hand om barnen och gör mer av efterarbetet i köket. Det är dealen. På morgonen är det oftast tvärtom. Jag fixar frukosten och hon tar ungarna. Några forskare varnar nu för de kniviga problem som ”vanliga människor stöter på när de ska förverkliga den vackra jämställdhetsvisionen”.
Så skrev de på Dagens Nyheters debattsida i fredags. Med luriga argument som att ”ett ifrågasättande av de traditionella könsrollerna” ofta upplevs som att man också ifrågasätter kärleksrelationen.
Ehh? Vänta nu. Om kvinnan i ett äkta eller oäkta par, nu snackar vi alltså heterosar för något annat verkar inte existera i dessa forskares familjeanalyser, gör allt i hemmet medan mannen ligger på lättjans bänkar? Är det att värna kärleken? Och om man försöker dela upp snytandet av barnanäsor, diskandet av grötinbrända kastruller och kokandet av makaroner så betyder det inte att man ömsesidigt bryr sig om varandra utan att man hotar relationen?
Ja, i akademikernas teorier är allt möjligt. Krig kan vara fred och slaveri frihet. Om man betraktar det med särskilda glasögon vill säga. I det här fallet verkar de spana med ett sovjetiskt ideal ur något satiriskt skämt från kalla kriget: Om jag vispar det ena ägget till pannkakssmeten så ska frugan banne mig vispa det andra!
För vad de här forskarna verkar ha utgått ifrån i sina studier är alltså om svenska par delar på själva uppgifterna och inte på mängden arbete. Visst vore det bra och lärorikt om min fru borrade och snickrade lite oftare medan jag tog över mer av matlagningen. Men i jämförelse med antalet spenderade timmar med barnen eller på hushållsarbete i generell bemärkelse är det ett dåligt mått på jämställdhet.
Svenska kvinnor i heterosexuella parförhållanden tar fortfarande huvudansvaret för barn och hem. De gör dubbelt så mycket hushållsarbete och tar ut åtta av tio dagars föräldraledighet. Det är det verkliga problemet.
Att relationer där de traditionella rollerna kastas om oftare spricker behöver inte heller vara ett problem vilket debattörerna i DN verkar tycka. Som om kvinnan råkar bli familjens huvudförsörjare. Visst. Statistiskt sett kanske risken för skilsmässa är större. So what? De kvinnor som inte får ekonomisk och social trygghet genom arbetslivet, utan är beroende av en riktig karlakarl, kanske inte alltid har det bättre. Ett förhållande som inte tål att kvinnan tjänar mer är dessutom alltid ett skitförhållande.
Feminism är inte längre ett politiskt modeord. Vi kommer säkerligen att få höra om fler så kallade hotbilder om jämställdhetens ”baksida”. Men å andra sidan… De tre senaste dagarna har SVT visat dramatiseringar av relationen mellan filosofen Jean-Paul Sartre och feministikonen Simone de Beauvoir. Och som de skulle konstaterat: Att vara fri är att vara dömd till frihet.