Tänk dig att du en dag fick den Stora Chansen. Att chefen på ditt jobb gav just dig den stora äran att leda företaget under hans eller hennes tillfälliga frånvaro. Ponera sedan att du nu fick fria händer att genomföra precis de saker du länge funderat på men inte vågat ta upp med ledningen.

Tänk dig sedan vad som skulle hända om du misslyckades. Under din tid som chef genomgår företaget sin största ekonomiska kris någonsin och drivs närmast i konkurs. Vad tror du skulle hända? Tror du att dina bortförklaringar om vikande orderingångar och allmänna konjunkturnedgångar skulle falla i god jord? Eller skulle du med största sannolikhet inte ha någon framtid på företaget? Oavsett antal decenniers nit och redlighet innan den dagen du fick vara kung för en dag.

Carl Bildt byggde sin toppkarriär på att hetsa fram ubåtsjakt. Det kostade miljarder i skattekronor och det gav inga som helst resultat. I dagarna har det dessutom framförts bevis på att de kränkningar som skedde inte kom från öst utan väst. Svettiga omständigheter för USA-vännen Bildt om det hade uppdagats när det begav sig.

Men fan vet om det hade spelat någon större roll egentligen. För efter att Carl Bildt fick sin chans att vara kung för en dag, under vars tid som statsminister Sveriges största ekonomiska kris i modern tid skapades, blev han snart populärare än någonsin.

Det handlar förstås om en imponerande politisk skicklighet. Istället för att harva omkring hemma i Svea som en misslyckad före detta statsminister och därmed icke trovärdig oppositionsledare så for Bildt till Bosnien. Säkert hade han någonstans ett gott uppsåt men håll med om att uppdraget kom passande.

Väl hemkommen var det ju ingen som ifrågasatte hans trovärdighet som politiker och det fanns gott om chauvinistiska hovnarrar i media som drog jämförelser mellan Bildt och fornstora svenska fredsmäklare som Dag Hammarskiöld och Olof Palme. Vad Bildt egentligen åstadkom i Bosnien förstod i alla fall jag aldrig av mediarapporterna.

Hur kunde Bildt då få sitt uppdrag i Bosnien och därmed en andra chans i politiken? Ja, en avgörande anledning torde vara att britternas John Major och amerikanernas George Bush d.ä gärna stöttade en nyliberal natovän till revansch i politiken.  

Efter sin come back har Carl Bildt haft fortsatt användning av sin berömda teflonförmåga. Som utrikesminister har han fått utstå omfattande kritik angående sin oförmåga att sära på sina privata affärsintressen, intressen i Ryssland och Sudan via aktier och optioner i företagen Lundin Petrolium och Vostok Nafta, med sin ministerpost. De privata ekonomiska skandalerna blev så många och omfattande att det för en vanlig medborgare snart inte längre gick att följa med i turerna. Kanske var det också Carl Bildts räddning.

Som utrikespolitiskt profilerad politiker är Carl Bildts bedömningar också något i hästväg. Italienarnas Silvio Berlusconi trodde han exempelvis skulle stå för en ”klok politik” och Lega Nord vara ”sympatiskt intresserade av decentralisering”. Den förra visade sig vara en maktgalen pajas och de senare rasistiska seperatister. George Busch d.y trodde Bildt skulle ”vara öppen i dialogen och mer ödmjuk i sin ledarstil”. Snart därefter föll bomberna över Irak.

Fast det är klart . Förutom aktieinnehav i rysk gas och afrikansk olja så har Carl Bildt också byggt sin förmögenhet på amerikanska vapen.

Ja, det stormar nu kring landets borgerliga toppolitiker. Carl Bildt synes dock sitta säkert. Trots att han vägrar kommentera de nya uppgifterna om ubåtskränkningarna som han i grund och botten byggde sin karriär på att tala vitt och brett om.

Carl Bildt ställer överhuvudtaget inte ens längre upp i diskussioner om han riskerar att sitta bredvid en meningsmotståndare i debattsoffan. Då väljer han istället att blogga. Och bara det faktumet – att hans blogg är en av landets största politiska – är en garant för fortsatt maktinnehav oavsett färg på regeringen.