Biblioteksutlåningen minskar i Sverige. Kanske ligger det en framtid i att satsa på fler stadsdelsbibliotek eftersom de flesta idag har möjlighet att via internet beställa hemifrån.
Årets Bok- och Biblioteksmässa är i full gång. Det där sista, att det också är en mässa för det svenska biblioteksväsendet, glöms lätt bort när man rätt och slätt kallar tillställningen för Bokmässan. Det är synd. För det hade verkligen behövts understrykas.
Svensken lånade 2 böcker mindre ifjol än året innan. Det kan låta lite men eftersom genomsnittet nu är sju och en halv böcker om året så måste minskningen betecknas som dramatisk. Men ändå hörs inga ramaskri från kultursverige. Inte ens under Bok- och, just det, Biblioteksmässan.
En positiv förklaring kan förstås vara att böcker blivit billigare och att behovet att låna därför minskar. Men ett bibliotek är ju inte en bokhandel utan något mycket mer. Förutom utlåning och kanske tidskriftsrum, café- och föredragsverksamhet etc. så utgör inte sällan biblioteket ett av samhällets samlingsplatser att träffas på samt en rofull oas i vardagsstressen.
En kompis, Annalena, är kultur- och bibliotekschef i västerbottniska Vännäs. Med sina elva böcker per person och år ligger de högst bland Sveriges kommuner. Annalena menar att förklaringen är att det genom ett prisbelönt samarbetsprojekt blivit möjligt att beställa samtliga böcker i regionen på Vännäs bibliotek. Sedan så är förstås läget centralt. Mina egna erfarenheter som biblioteksbesökare är just att det geografiska läget haft stor betydelse för frekvensen av mina besök genom åren.
I min barndomsstad Sundsvall låg biblioteket i absoluta centrum och de var dessutom frikostiga att låna ut mötesrum gratis. Det var helt avgörande för vår medeltidsförenings tillblivelse. En förening som för övrigt firar tjugoårsjubileum i år. När jag senare började plugga i Uppsala så låg stadsbiblioteket på vägen till institutionen och blev därför det naturliga stället att plugga på efter föreläsningarna. Efter studenttiden flyttade vi till Sandviken utanför Gävle och vi var där nästan grannar med biblioteket. Under föräldraledigheten blev kuddhörnan på barnavdelningen min och den förstföddes andra vardagsrum.
Därefter hamnade vi i Malmö och Södra Innerstan och mitt liv med vardagligt bibliotekshäng tog tvärt slut.
För det spelar ingen roll hur välsorterat och arkitektoniskt fantastiskt det är – Malmö stadsbibliotek ligger i andra änden av stan. Men för ett par veckor sedan var jag och familjen på invigningen av ett nytt stadsdelsbibliotek i våra kvarter, på Garaget i Sofielund, och även om de ännu inte har så stort sortiment så slipper man i alla fall den tråkiga cykelturen ned till stan bara för att lämna tillbaka böckerna. Förmodligen är det också bara en tidsfråga innan jag också kommer att börja beställa böcker till filialen.
Utöver lånandet är Kulturrådets statistik i alla fall lite lugnande. Sedan 2006 har den totala utlåningen endast minskat med två procent. Det man tappat på böckerna har alltså kompenserats av filmer, skivor och dataspel. De aktiva låntagarna var 2007 2,6 miljoner och de gjorde tillsammans närmare 69 miljoner lån. Så nog är det fortfarande en hel del spring på de svenska biblioteken.
Samtidigt. När kärnverksamheten, bokutlåningen, dalar så kraftigt är det märkligt att det inte höjs några högljudda varnande röster. Och visst skulle fler stadsdelsbibliotek även få besöksstatistiken att vända uppåt.