Det kan inte vara lätt att vara israelvän i dessa dagar. Debattsajten Newsmill utropade igår Lennart Eriksson till "Sveriges första bloggdissident". Lennart är just en sådan där israelvän.

Lennart var också enhetschef för Migrationsverket. Efter tjugo år i statens tjänst får han nu sparken med 32 årslöners avgångsvederlag. Orsak: På sin fritid har han försvarat staten Israels existens på sin blogg Sapere Aude.

Bloggen Dumheterna är en av de skadeglada: ”Gulligt av dig Lennart att åberopa yttrandefrihet samtidigt som Israel förföljer och censurerar utländsk media, mördar journalister och mörklägger Gaza.” Men nu är det ju inte Lennart som begår dessa nidingsdåd och oavsett vad man har för sympatier i mellanösternkonflikterna är det minst sagt märkligt att någon blir av med sitt jobb för vad man bloggar om på fritiden. Trots ett stort stöd för Palestina i bloggosfären verkar de flesta bloggare dock hålla med Scaber Nestor : ”Lennart Eriksson, vi står på olika sidor i Israel/Palestinafrågan, men du har tamejfan rätt att yttra dig utan att riskera ditt jobb.”

Progressiva USA hoppar in i diskussionen med en lite annorlunda men tankeväckande fundering: Var kommer alla fanatiska Israelvänner ifrån? Bloggaren exemplifierar med folkpartisterna Per Ahlmark och Cecilia Wikström men har också själv träffat flera, ofta i övrigt vettiga människor, i så väl Sverige som hemma i USA:

"De är inte israeliska medborgare, talar inte hebreiska, läser inte modern israelisk litteratur, lyssnar vad jag vet inte på israelisk musik eller tittar på israelisk konst…Vad som gör Israel-dyrkarna så bisarra är att de inte har någon synlig anknytning till det land som helt klart uppfyller hela deras liv."