Jag och Lo på båttur i Umeå skärgård
På familjesajten Babyvärlden.se kunde man i veckan läsa om ett spännande jämställhetsprojekt. I Jönköping har man nämligen uppmärksammat att pappor upplever att de bemöts annorlunda än mammorna av förskolepersonalen.
Kommunen ska nu utbilda jämställdhetscoacher för att bland annat just bemötandet av föräldrar inom barnomsorgen ska vara lika bra oavsett kön. Det här projektet påminner mig om när vår yngsta började dagis för ett par år sedan.
Vi har tre barn. Vår yngsta, Lo, är adopterad och kort efter hemkomsten från Etiopien insjuknade min fru i leukemi. Det var förstås en tuff tid och även om behandlingen föll väl ut så innebar det att min fru var inlagd på sjukhus, mestadels på isoleringsavdelning, i ett halvår. Olyckligt nog bar Lo på multiresistenta pneumokocker, ofarliga för henne men som kan vara ödesdigra för patienter med dåligt immunförsvar, sedan tiden på det etiopiska barnhemmet. Därför fick hon bara träffa mamma utanför avdelningen. Ett tag innebar det endast korta, lätt surrealistiska, möten ute vid sjukhushissarna med en munskyddsmaskerad mamma släpande på en ställning med dropp.
Jag var hemma med Lo i över ett år. Utan amning och på grund av omständigheterna blev hon till skillnad från våra hemmagjorda ungar förstås rätt pappig. När hon så började dagis märkte vi snart att pappiga barn uppenbarligen inte passade in i personalens världsbild. Det hände flera gånger att min fru kom hem gråtandes efter okänsliga kommentarer om att Lo pratat om pappa hela dagen eller att hon minsann var kramigare när jag hämtade henne. ”Lo är allt pappas flicka!”.
En ensamstående mamma, med barn på samma avdelning, blev också ifrågasatt. "När man är mamma kan man inte jobba så mycket när barnen är små", sa personalen. Hon jobbar heltid! Varken mer eller mindre. Inte direkt vad man väntade sig att höra av svensk dagispersonal på 00-talet. Och jag tvivlar starkt på att en ensamstående heltidsjobbande pappa hade ifrågasatts på samma sätt.
På förskolan Gunghästen i Jönköpings kommun finns sedan en tid en aktiv jämställdhetsgrupp. Det var när man skickade ut en enkät till föräldrarna som det uppdagades att papporna kände sig förminskade i kontakten med förskolan.
Kommunen startar nu ett jämställdsarbete inom hela skol- och barnomsorgen där bland annat personalens bemötande av föräldrar kommer att behandlas. Det närmaste året ska personal på olika skolor och förskolor utbildas till så kallade jämställdhetscoacher. Tanken är att de ska hjälpa sina kollegor att göra arbetsplatsen mera jämställd och ta fram checklistor som ska kunna användas på alla skolor och förskolor i Jönköping.
Det är bara att hoppas på att projektet, som så många andra inom jämställdhetsområdet, inte blir något tillfälligt vars resultat faller i glömska när pengarna är slut. Det finns säkert också behov av liknande projekt i landets alla kommuner.
Både vi och den ensamstående mamman bytte till slut dagis. Till världens bästa. Våra ungar är dessutom numera bästisar.