"Fast eventuellt måste vi sedan ta avstånd…" 

I vintras hamnade jag och mitt sällskap på ett av Malmös ruffigare hak, krogen Nobe som ligger mellan Möllan och Nobeltorget. Jag kom snart i slang med en sliten äldre man som hängde i baren.

När vi hade fått några glas i näbben och, som man förr sa, blivit du och broder med varandra så ville han visa mig en rolig historia han hade fått messat till sin mobil under dagen. SMS-historien var av den sorten man inte kan läsa i tidningarna eller höra från Stand up-komiker eftersom det då kan rubriceras som ”hets mot folkgrupp”.

Jag kommer att tänka på det krogbesöket när jag hör radioprogrammet där Sverigedemokrater i fyllan sjunger nazistsånger och nidvisor om mordet på Olof Palme? Blev någon förresten förvånad? Knappast va? Däremot tror jag en och annan kommer höja på ögonbrynet om  Sverigedemokraterna stärks efter Kalibers ”avslöjande”. Jag tror faktiskt det är möjligt.

Sverigdemokraternas bruna rötter ligger i öppen dager men är samtidigt omöjliga att kapa. Ordförande Jimmie Åkesson och de andra i ledningen har gjort sitt bästa och lite till för att framstå som salongsfähiga. Likväl är partiets historia en väldokumenterad smutsbyk. 1988 samlades sju män i en stockholmslägenhet. Officiellt för att hålla årsmöte för Sverigepartiet, men i själva verket bildade de ett nytt parti, Sverigedemokraterna.

Bara genom att titta lite närmare på de framträdande personerna under partiets första år blir de bruna rötterna tydliga. En av grundarna hade tidigare haft kontakt med nazistiska Nordiska Rikspartiet och en annan med fascistorganisationen Nysvenska rörelsen. Andra som tidigt skulle ansluta sig kom från Bevara Sverige Svenskt, BSS, eller nazistiska skinnskallekretsar. Partiets första ordförande är dömd för mordhot och Sverigdemokratisk Ungdoms första ordförande är idag ledargestalt inom naziströrelsen.

Förutom persongalleriet är också partiets tidiga historia, som alltså inte är längre sedan än det sista  decenniet på 1900-talet, en serie tablåer i bruna nyanser. Det är Karl den XII- och Engelbrektsmarscher och sieg heil, stöveltramp och uniformer. Helt öppet ända in i slutet av århundradet. Kanske då inte så konstigt att partiledningen år 2009 fortfarande uppvisar tydliga symptom. Att det rycker i högerarmen så fort de fått i sig några glas och befinner sig i ett något mer privat sammanhang än ett torg. Om än inte mer privat än en politisk konferens på en Tallinfärja.

Men kommer Sveriges Radios wallraffande vara till partiets nackdel? Det är långt ifrån säkert. För nu har vi åter igen fått höra partiledaren Jimmie Åkesson på sedvanligt manér ta avstånd. "Min avsikt var aldrig att såra någon” heter det i deras pressmeddelande denna gång. Och när allt kommer omkring är det just genom avståndstagande från den öppna rasismen som Sverigedemokraternas öppet främlingsfientliga politik vunnit röster. De har lärt sig hur man både kan äta kakan och behålla den.

Jag påpekade för den slitna mannen i baren att hans ”roliga historia” i mobilen faktiskt är rasistisk. Hans hö-hö och menande leende försvann lika kvickt som han bytte skepnad. Nu var det han som var kränkt. Rasism?! Det var ju bara ett skämt! Inte ville han såra någon…