Näthat på turné
Trots att de flesta tidningar infört hårdare kommentarsregler är näthatet fortfarande ett problem. Har det något att göra med att sexism och rasism är bra business? I veckan har mediestatistik redovisats som gör frågan relevant.
2011 kartlade branschsajten Medievärlden hur de svenska dagstidningarna jobbar med läsarkommentarer. Undersökningen byggde på uppgifter från 35 svenska utgivare med över 50 titlar och gav alltså en hyfsat heltäckande bild av läget. Det framkom då att över hälften av sajterna nyligen ändrat sitt sätt att jobba med kommentarer och att en fjärdedel planerade att göra det snart.
Diskussionen var het för två år sedan och under samma höst stängde exempelvis Dagens Nyheter tillfälligt sina kommentarsfält och de flesta skärpte sina regler kring inloggning i hopp om att generera en självreglerande nätkultur. Aftonbladets började använda sig av Facebooks kommentarsfält, vilket man är den enda större dagstidning som gör, och nu i veckan publicerade deras politiska redaktion häpnadsväckande statistik om hur mycket större de är än konkurrenterna. Under förra veckan delades Aftonbladets ledare hela 24 599 gånger på Facebook och Twitter. Under samma period delades ledarna i DN, Expressen, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet sammanlagt bara 1 912 gånger.
Timbroanknutna statsvetaren Andreas Johansson Heinö reagerade på statistiken. På Svt Debatt skrev han i onsdags att Facebook räknar varje tryck på ”gilla-knappen” som en delning. Alltså: Om en Facebookanvändare skriver något rasistiskt i samband med en länk till en artikel och någon annan trycker gilla så räknas det in som en delning oavsett om personen delat eller ens klickat sig in på artikeln eller ej. Detta blåser då upp siffrorna för den enda tidning som använder sig av Facebooks kommentarsfält. Kvällstidningens Daniel Swedin svarade på deras ledarblogg att de redovisat hur de tagit fram statistiken och även när de rensar den från kommentarer så är Aftonbladet rejält mycket större.
Själva debatten om hur man räknar är mindre intressant. Det viktiga är förstås hur man ska handskas med den rasism och sexism som slinker igenom systemen. Den goda ”självgenererande nätkulturen” verkar inte fungera och jag tycker att det finns goda skäl för att folk ska kunna uttrycka sig anonymt. Att göra inloggningarna ännu mer stränga genom identifieringar på olika sätt tror jag är fel väg att gå. Något som fungerar är däremot förhandsgranskning. Bollen hamnar då också där den hör hemma; hos ansvariga utgivare som får avgöra om ett inlägg är kränkande eller ej. Men det är kostsamt för medieföretagen och det är förstås där skon klämmer.
”Det finns inget kommersiellt värde i klick från rasistiska kommentatorer”, skriver Aftonbladet Ledares Daniel Swedin i sitt svar till Johansson Heinö. Det är väl ganska uppenbart att det är just vad som finns. Men Swedin, liksom alla seriösa publicister, vill förstås inte att dom egna framgångarna ska vara sprungna från de politiska träskmarkerna.
Så. Det stora problemet är nog inte att rasism och sexism är bra business utan att god publicistik kostar.
Publicerad i Skånska Dagbladet