”Vad man än har för uppfattning om religionens betydelse och inverkan är det en rimlig slutsats att religion och politik inte hör ihop och bör utövas långt ifrån varandra.”
Visst skulle det vara bra men så enkel är tyvärr inte verkligheten.
Skånska Dagbladets reporter Andreas Lovén har i en serie artiklar berättat om den ökande antisemitismen i Skåne. Att det är så illa att många judar funderar på att fly Malmö har i alla fall inte jag förstått. Jag mailar en judisk bekant i stan och får bilden bekräftad. Vi spelar i samma innebandygäng men han har senaste tiden inte synts till på träningarna. Det visar sig att han redan flyttat till Israel. Han ”är mer rädd att gå på gatorna i Malmö än att en raket ska komma ner på huvet”.
Idag, på minnesdagen över Förintelsen, avslutades artikelserien med att Ilmar Reepalu intervjuas. Kommunalrådet ger goda, men knappast ögonbrynshöjande, svar. Typ att Malmö stad varken accepterar sionism eller antisemitism och att det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar. Men också att han ”skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza.”
Inte så kontroversiell önskan i min värld. Vi snackar trots allt om en brutal ockupationsmakt. Men sånt räcker. Innan man hinner säga ordet ”twitter” har församling omtolkats till folk. ”Han gör alla judar till medskyldiga” skriver folkpartistiska kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt på sin blogg. Sahlin måste ta ”avstånd från Reepalu” kräver LUF:s ordförande Adam Cwejman på Newsmill.
Och på nätets många kommentarsfält firar islamofoberna julafton.
Ännu en gång påminns jag om att religion och politik tyvärr allt för sällan utövas på behörigt avstånd från varandra. Det inledande citatet? Från en kolumn i förra veckan i kristna tidningen Dagen. Skriven av Jackie Jakubowski, redaktör för Judisk Krönika.
En reaktion på ”När församling blir till folk”
Kommentarer är stängda.