Ett par veckor in på året kom premiärnumret av gatutidningen Dik Manusch, se människan, vilken startats för att EU-migranter i Västerbotten ska slippa tigga. Jag är själv med på ett litet hörn med ett textbidrag och har kunnat glädjas över all uppmärksamhet runt om i landet samt att första trycket sålde slut.
Men efter den succén verkar nu konkurrensen om solidariteten hårdna.
Förutom att Dik Manusch kommer öka sitt spridningsområde försöker norska gatutidningen Folk er folk nämligen etablera sig i Sverige och har i dagarna utkommit med en specialutgåva i väntan på premiären om ett par veckor. Situation Stockholm får ej säljas av EU-migranter men i Malmö och Göteborg kan man redan se rumänska tiggare med Faktum i handen. Den senares chefredaktör talade i Sveriges Radios Kulturnytt i tisdags om att konkurrensen med den norska tidningen ”ställer folkgrupper mot varandra”.
Folk er folk samarbetar med nystartade svenska organisationen Ejtiggare.se vilka sedan tidigare säljer knappar och erbjuder diverse tjänster som hundpassning och städning för att sätta EU-migranter i arbete. På sin Facebooksida misstänkliggör de nu sina konkurrenter: ”Faktum omsätter över 15.000.000:- per år. Finns någon försäljningsredovisning ???”
Denna uppblossande rivalitet påminner mig om hur det för fyra år sedan stormade kring Aluma vilken då var de hemlösas tidning i Södra Sverige. Det började med att utgivarskapet lyftes från redaktionen till ägarna och därmed hamnade i händerna på en före detta marknadschef för Livets ord.
Aluma hade, som chefredaktören själv då betecknade det, utvecklats i en ”normkritisk inriktning”. En orientering som både gick i linje med hemlösas utsatthet och som bidrog till intressant läsning med bredd. Tidigare samma år hade Aluma släppt ett temanummer om abort där de tydligt försvarade kvinnans egna val. Ett nummer som ägarens styrelsemedlemmar, flera med frikyrklig bakgrund, hade synpunkter på.
Och vilken religiös församling kommer man att tänka på när man hör ordet ”abortmotstånd”? Just det. Livets ord. Ett samfund vars ledare Ulf Ekman inte bara kallat abort för mord utan som också har direkta kopplingar till Sveriges organiserade abortmotståndare i Ja till livet.
Bytet av ansvarig utgivare var förstås ett sätt av ägarna att försöka styra tidningens innehåll. Detta fick hela redaktionen att säga upp sig, försäljarna att gå över till Faktum, som dessförinnan endast haft västsvensk spridning, och Aluma sattes till slut i konkurs.
Många religiösa organisationer utför fantastiska solidaritetsarbeten. Men en dold dagordning, som i affären kring Aluma, är givetvis aldrig okej.
På hemsidan Ejtiggare.se står det inte ett ord om någon koppling till trossamfund men på deras Facebooksida skriver de om ”vi kristna” och att ”Jesus säger vi ska älska våra medmänniskor”. Jag hoppas jag har fel men detta ger mig dåliga vibbar inför den nya konkurrenssituation solidariteten står inför.