Jag är chefredaktör för Kultur- och samhällsmagasinet Opulens. Nättidningen har nu existerat i knappt två och ett halvt år. Det må vara skryt men är ändå ingen överdrift – Opulens har under denna korta tid skapat svensk tidskriftshistoria.
I februari 2017 sjösatte jag och entreprenören samt författaren Melker Garay kultur- och samhällsmagasinet Opulens. Projektet hade under vintern föregåtts av diskussioner om det högljudda debattklimat som skapats i svallvågorna av sociala mediernas framväxt, samtidigt som vi upplevde att kulturjournalistiken fått minskad betydelse. Många dagstidningar har inte längre någon kultursida och de som fortfarande har lägger ofta artiklar bakom betalvägg medan allt färre prenumererar…
Alternativmedia är i dag ett ord som associeras till högerextrema propagandasajter. Det var en annan av anledningarna till att vi startade Opulens. Under flera år har många samhällsdebatter landat i hätska och icke konstruktiva meningsutbyten om invandring och etnicitet. Ämnen som visserligen ska kunna diskuteras men det finns faktiskt också andra aspekter av våra samhällsproblem.
Kulturjournalistiken är alltså den väg vi valt för att lyfta dessa andra perspektiv. Vi vill göra ett brett samhällstillvänt kulturmagasin med såväl opinionstexter som reflekterande artiklar om alla konstarter.
Nu under våren 2019 lade vi till en slogan i vårt sidhuvud — ”Den vuxne i offentliga rummet”. En självironisk devis om vår kanske lite gråtrista seriösa framtoning men också en påminnelse om varför vi startade magasinet. Det vill säga just för att vi var så förbannat less på debattklimatet, på högertroll men också klickbeten och identitetspolitiska munkavlar där inte individen utan kollektivet bestämmer vad som får sägas och var.
Opulens är förstås inget projekt man blir rik på. Dessa två och ett halvt år har varit tuffa. Vi har prövat olika finansieringsvägar, vissa som funkat och andra som fallit platta, och implementerat dem mjukt utan att rubba en millimeter på vår självvalt högt ställda publicistiska etik. Efter en frikostig startplåt från Melker Garay står nu magasinet hyfsat stadigt med tidskriftsbidrag från Kulturrådet, läsardonationer, samarbete med nystartade Ekström & Garay förlag och traditionella annonser liksom så kallad ”native advertising”.
När vi nu liksom de två tidigare somrarna tar ett uppehåll på åtta veckor (tre sommarserier kommer dock publiceras under tiden) vågar jag påstå att vi skapat svensk tidskriftshistoria. Istället för kulturtidskrifternas sedvanliga kvartalsutgivning på papper, som ärligt talat sällan når längre än de närmast sörjande, gör vi idag ett dagligt oberoende nätmagasin som når tusentals läsare. Teknikutvecklingen har förstås varit avgörande men vi hade aldrig kommit så här långt utan engagerade läsare och fantastiska medarbetare.