Låt högern behålla sin kommunistskräck

Illustration: C Altgård

Tidningen ETC och Värmlands Folkblad har under sommaren givit sig ut på kommunistjakt. Men de siktar dåligt och skjuter med lösa skott, tycker jag.

”Avhoppare från Revolutionära kommunistiska partiet vittnar om sekteristiska strukturer. Det är dags att förbjuda deras organisering.” Med de orden inledde Värmlands Folkblad sin ledare den 27 juli i år.

Därefter följer en kålsuparliberal visa om att det nybildade partiet minsann inte är bättre än nazister och avslutas med att de liknas vid kriminella gäng och att det minsann är Vänsterpartiet som ger luft åt ”extremisterna”.

Värmlands Folkblad är en socialdemokratisk ledarsida. Man tar sig för pannan. Men innan vi tittar närmare på denna tunnaste av soppor vill jag genom en liten personlig anekdot tydliggöra att jag inte är en sympatisör till den ideologiska tradition RKP tillhör.

Möte med entrismen

Uppvuxen under kalla kriget, med den obligatoriska Salomonryggsäcken som skolväska vilken pryddes med knappar med såväl budskapet ”Rocka röven av högern” som ”Sovjet ut ur Afghanistan”, så har ”kommunist” överhuvudtaget aldrig varit något jag kallat mig.

Och jag har mött trotskistiska entrister, den mylla som RKP vuxit fram ur, förr. Ja, redan för ett kvarts sekel sedan.

1989 var jag för första gången med om att organisera en politisk aktion. Jag var kassör i elevrådet och en dag fick vi besök av Joakim från ett annat gymnasium i barndomsstaden Sundsvall. Han berättade att det i landet spred sig elevprotester som krävde upprustning av de svenska skolorna. Vår skola var i och för sig stans vackraste och en av få byggnader som överlevt branden 1888 samt inte i minsta behov av upprustning. Men äntligen händer något på riktigt tänkte vi som annars mest haft rökrutor och inredningsdetaljer i uppehållsrummet på dagordningen. Vi gick till och med ett steg längre och förlade demonstrationen på skoltid vilket alltså innebar strejk!

Snart satt jag, Joakim och en tjej från stadens tredje gymnasium i en strejkkommitté och filade på paroller och uttalanden. Vi fick 3 000 av stadens skolelever att tåga till kommunhuset. Mäktigt. Men veckan efter visade Joakim mig en tidning som heter Offensiv. Där stod det att deras strejk varit den största elevprotesten i Sundsvalls historia. Deras strejk?! Plötsligt drog jag mig till minnes hur Joakim efter ett av våra kvällsmöten velat att vi skulle presentera oss för några andra som ”råkade” ha möte på min skola just samma kväll. Jag mindes hur dessa betydligt äldre kvinnor och män hade hängt röda fanor i vår matsal, att de applåderat när vi berättade om våra planer och att man förväntade sig att lägga någon slags kollekt i en mössa som skickades runt.

Vi hade förstås blivit förda bakom ljuset. Joakim var förmodligen den enda bland de 3 000 strejkande som var medlem i trotskistiska Arbetarförbundet Offensiv och dessa protester blev startskottet för den frontorganisation som kom att kallas Elevkampanjen.

Liksom Offensiv, när de ombildades till Rättvisepartiet Socialisterna (sedan ifjol Socialistiskt Alternativ), har RKP lämnat den entristiska trotskismen i samband med partiets grundande. Det vill säga de har övergivit taktiken att verka i det dolda via andra rörelser och istället agera öppet i organisationens egna namn. Gott så även om den auktoritära socialism de förespråkar alltjämt inte är min pipa tobak.

Men en sekt som borde förbjudas?

Tossigt men betydelselöst

Värmlands Folkblad ledare tar avstamp i två artiklar från Dagens ETC under sommaren med just vinkeln att RKP är en sekt. Den första är ett reportage där reportern besöker partiets sommarläger i den excentriska hotellägaren och maoisten Lasse Didings trädgård i Varberg. En dag kan lägerdeltagarna via en projektorduk följa med en livesändning från Italien när en ny kommunistisk international, i vilken RKP ska ingå, grundas. Reportagets rubrik lyder: ”Nytt kommunistparti vill ta över världen och förnekar Big bang”.

Det där sista kommer från en teori som två av partiets ledande ideologer lagt fram i en bok med titeln ”Reason in revolt”. ETC förklarar deras tankegång: ”Big bang strider mot materialismen – ingenting kan bara uppstå ur ingenting. Dessutom öppnar teorin där med också upp för att det även måste finnas en skapare”.

Ah, fler minnen från förra seklet! För det där har man ju hört förr, att religiöst flum inte får stå i vägen för Revolutionen. Att i omsorg för ”den vetenskapliga socialismen” förneka Big bang är tossigt förstås men hur många av medlemmarna, de flesta mycket unga och som nyligen gått med i partiet, har läst den där boken? Har de överhuvudtaget hört talas om teorin? Jag tvivlar hur som helst på att naturvetenskap och kosmologi har någon som helst betydelse för engagemanget och partiets eventuella politiska framtid.

Det första reportaget bjuder inte på särskilt konkreta exempel på att vi här har med en vänstersekt att göra. Förutom den aparta Big bang-förnekelsen får vi veta att partiet finansieras genom att medlemmarna samlar in pengar eller betalar ur egen ficka, att det jublas kring en Leninstaty som reses i Didings trädgård, samt så har en ung tjej en ”stor mössa med ett Sovjet-emblem”. En psykolog uttalar sig också kort om vad som lockar med fundamentalism, så allmänt att det skulle kunna handla om vilken organisation som helst.

Mörkar partiet?

Mer handfasta exempel ges i det uppföljande reportaget ”Kommunistparti med egen domstol mörkar sexuella övergrepp: ’Genuint farlig grupp’”. I den intervjuas fyra före detta medlemmar som berättar om sina traumatiska år i partiet.

Det finns ingen anledning att misstänka att dessa vittnesmål är lögnaktiga. För vad skulle de vinna på att ställa upp på intervjuerna, dessutom modigt med namn och bild? Men räcker fyra upplevelser för att, som ETC slår fast i ingressen, peka ut RKP som en sekt? Det handlar förstås mycket om hur partiet och dess ledning agerat kring missförhållandena. Har de mörkat som rubriken påstår?

Den generella intrycket reportaget ger är att alla aktiviteter utanför partiet mer eller mindre är förbjudna: ”Träning är småborgerligt. Akademiska studier identitetspolitiska. Aktivism är slöseri med tid, eftersom det tar tid från världsrevolutionen. Vegetarianism ett uttryck för en menlös tro på konsumentmakt. Pensionssparande är onödigt, eftersom revolutionen kommer innan pensionen.”

På sin hemsida har RKP ett långt och välskrivet svar på anklagelserna i vilken de också lätt ironiskt hälsar ETC att de kan ”informera att vi har många medlemmar som tränar, som är vegetarianer, som studerar, som går i terapi och som pensionssparar. Att vi dessutom är väldigt aktiva i kampen, kan många i Palestinarörelsen vittna om.”

Kålsuparliberal kommunistjakt

De allvarligaste anklagelserna i reportaget är också några av de som vi ofta förknippar med sekter: partiet hjärntvättar ungdomar, medlemmar tvingas bryta med sina familjer och sexuella övergrepp begås.

Jag är nog inte ensam om att förknippa hjärntvätt med tortyrliknande metoder. Som exempelvis att någon bryts ned genom att inte tillåta personen få tillräcklig sömn för att sedan kunna fylla hen med sin egen världsbild. I ETC:s reportage verkar hjärntvätten mest handla om en ambitiös och marxistiskt ensidig boklista, samt av bajsnödiga studieledare som för protokoll över vad medlemmarna läst.

Anklagelsen om att medlemmarna tvingas ta avstånd från sina familjer är den märkligaste. Det är inget som egentligen avhandlas i reportaget. Antagligen syftar det på vittnesmålen om att det är svårt att ha en kärleksrelation utanför organisationen, eftersom partiarbetet blir en så stor del av ens fritid. Ungefär som för många elitidrottare alltså men det gör ju inte våra idrottsklubbar till sekter.

En av de ledande inom RKP anklagas för sexuella övergrepp och har tidigare, innan sitt engagemang i partiet, också dömts för det. Som tyvärr så ofta när det gäller övergrepp står ord mot ord och den anklagade förnekar. Detta tas upp av RKP:s kontrollkommission, det som ETC kallar partiets egna ”domstol” men vars funktion här återfinns i andra partiers uteslutningskommisioner.

Den finner inte tillräckliga bevis för disciplinära åtgärder. Däremot, vilket RKP ska ha informerat ETC om, uppmanas den anklagade medlemmen att avgå och omväljs heller inte till centralkommittén av den efterföljande kongressen. Att partiet skulle sopa sexuella övergrepp under mattan stämmer knappast i detta fall och andra exempel ger inte tidningen.

RKP är en elitistisk kommunistisk organisation av den sort den frihetligt sinnade vänster undertecknad sympatiserar med haft ett horn i sidan till sedan Lenins dagar. Oavsett det så kan man fråga sig på vilket sätt revolutionär kommunism skulle vara relevant 2024, när det samhällsomstörtande missnöje vi ser nästan uteslutande kommer från höger. Dagens samhälle är ett helt annat än på Marx tid och stora delar av i alla fall den svenska arbetarklassen har det materiellt så pass bra att de knappast känner igen sig i beskrivningar om att de är alienerade och finner ingen anledning att engagera sig politiskt för exempelvis “löneslaveriets avskaffande”.

Men att på så lösa grunder som ETC och Värmlands Folkblad bedriva kommunistjakt är under all kritik och stärker den repressiva högerns försök att utdefiniera alla progressiva krafter. Dessa, mestadels unga, människor bör bemötas i debatt och inte cancelleras med kålsuparliberala sektstämplar.