”Med alla tolkningar som kan göras av ’Nattljus’ skulle romanen passa utmärkt i en diskussionslysten bokcirkel,” skriver Elisabeth Brännström.

Nattljus av Maria Broberg
Norstedts förlag

Vid middagstid en dag i juli packar Anna, huvudpersonen i Maria Brobergs senaste roman Nattljus, in sina saker i sin mammas Volvo och hennes cykel är upphängd bakpå bilen när de börjar köra på E4 i riktning mot Norge. De är på väg till en liten by nära norska gränsen.

Anna, som boken igenom mest kallas ”hon”, ska jobba på hemtjänsten under sommaren medan mamman ska ta hand om dödsboet efter sina föräldrar, som hon under alla år inte haft någon kontakt med.

Det är Annas sista sommar innan vuxenlivet tar vid, och allt hon har tänkt ägna sig åt, medan mamman rensar ut efter ett par morföräldrar hon aldrig har träffat, är jobba, lyssna på musik och röka.

Svindlande nivå

Men så blir det inte, i stället för att fördriva tiden i lugn och ro i den lilla byn, som har skidturister på vintern men är nästan folktom på sommaren, kommer Anna, på gott och ont, att få uppleva den mest händelserika sommaren i sitt liv. Hon kommer hädanefter att mäta alla sina upplevelser mot det hon får vara med om i byn och i skogen som omger den. Ingenting, vare sig karriär, äktenskap eller barn, kommer någonsin att nå upp till samma svindlande nivå.

Det hela tar sin början när hon blir bekant med den nästan jämnårige Levi som jobbar i byns bensinmack. Nöjesutbudet är skralt: i byn finns en mack, där man också säljer matvaror och hyr ut videofilmer, en pizzeria, som doftar lockande av ost och oregano, och Grottan, som är en rätt sunkig klubb belägen i en källarlokal. Levi som sköter macken nästan helt ensam, är först och främst intresserad av udda skräckfilmer och musik.

Han och Anna blir snart bekanta och snart är de så pass intima att Anna flyttar hem till honom efter ett storgräl med sin mamma. Sedan rusar allt i väg i full fart mot något slags avgrund när de två vackra och spännande, lätt dekadenta syskonen, Sebastian och Sylvia, från läkarvillan inne i skogen och deras förkläde Janne, dyker upp på scenen och förändrar hela scenariot.

Härifrån och framöver är ingenting sig likt. Anna och Levi umgås nästan varje sekund då de inte jobbar tillsammans med syskonen i den vackra trädgården vid villan eller i skogen bakom. De flyter snart bort i ett slags rus av sprit, cannabis, sex och kärlek i en samvaro som till sist blir så intensiv att den är på gränsen till att utgöra en fara.

Skogens mörker

Maria Broberg som debuterade 2020 med den kritikerhyllade Bakvatten, en berättelse som utspelar sig i Västerbottens inland, där en liten pojke försvunnit under mystiska omständigheter, har även den här gången med Nattljus skrivit en roman som utspelar sig i Sveriges nordliga delar. Sceneriet liknar i mycket det i Bakvatten; den lilla byn har placerats någonstans i norra Sverige, omringad av en mörk hemlighetsfull skog mitt i en natur som känns tilldragande men också både diabolisk och skrämmande.

Huvudpersonerna i Nattljus, ungdomarna som svetsas samman i en i längden ganska osund gemenskap, är utbölingar i bygden men hör genom sina föräldrar på ett mystiskt sätt ändå ihop med byns och skogens historia. De fyra lever efter ett tag alltmer i sin egen värld, isolerade från nästan alla andra i byn och de övriga byborna finns snart mest med som en del av en kuliss.

Vita fläckar i ”Nattljus”

Tyvärr lämnar det här och lite annat i bokens uppbyggnad först en känsla av tomhet efter sig hos mig. I det stora hela känns berättelsen för vag. Läsaren får veta ytterst lite om ungdomarnas bakgrund och personligheter och författaren laddar ofta texten med löften om att något viktigt ska hända, utan att någonting egentligen når sin kulmen eller exploderar som utlovat. I stället får vi nöja oss med antydningar om att något inträffat. Det finns många vita fläckar som kunde ha fyllts i utan att mystiken i berättelsen för den skull gått förlorad. Snarare hade det bidragit till en något bättre struktur beträffande de händelser som ska visa sig bli så viktiga för Annas framtida liv.

Nattljus är genomgående skriven på en stämningsfull prosa som är väl värd att läsa med tanke på de poetiska kvaliteterna och Maria Broberg vet också hur man utsätter sin läsare för en inte helt onyttig tankemöda.

Den första genomläsningen lämnade mig kliande av frustration över allt som utelämnats eller aldrig fått någon rimlig förklaring.

Nya infallsvinklar

Omläsningen av boken däremot bidrog med nya infallsvinklar. Så fann jag att det för min del kanske är bäst att tolka den här romanen som en drömsk saga, eller kanske en påhittad verklighet som lika gärna kunde ha utspelat sig i Annas, en sömnlös nattvandrerskas, överhettade fantasi. Som en sådan text fungerar Nattljus för mig. Jag hittar många bottnar, synsätt och infallsvinklar som efter ett tag omformar texten till något av en läsupplevelse. Med alla tolkningar som kan göras av Nattljus skulle romanen passa utmärkt i en diskussionslysten bokcirkel. Inte så illa ändå!