”Bengt Ohlssons ’Helga’ står sig mycket väl i sin egen rätt och det är en roman som förtjänar en nominering till Augustpriset.” Det skriver Elisabeth Brännström som läst Ohlssons senaste vidarediktning på Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”.

Helga av Bengt Ohlsson
Albert Bonniers förlag

När Doktor Glas Hjalmar Söderbergs dagboksroman om läkaren som giftmördar  sin patient, den motbjudande pastor Gregorius, gavs ut 1905 hade författaren själv gått igenom en riktigt usel period i livet.

Han försökte, så gott han kunde, att handskas med en uppslitande skilsmässoprocess från sin nervklena fru Märta, och han drogs med tilltrasslade ekonomiska problem.

Söderberg hade alltid varit lite för förtjust i flaskan och hans problem hade nu stört honom så pass mycket att han, för att dränka sina sorger och bekymmer, hade börjat dricka minst en flaska whisky om dagen, något som hade lett till att han, utöver allting annat, diagnostiserats med alcoholismus chronicus; den medicinska termen för kronisk alkoholism.

Det här var naturligtvis välkänt i Stockholms dåtida kändiskretsar och livet lekte inte direkt för den hårt ansatte författaren som ansågs vara på dekis och vars privatliv stöttes och blöttes i skvallerpressen.

”Doktor Glas” blev en skandal

Mottagandet av ”Doktor Glas”, den roman han själv sade sig vara mest stolt över, hjälpte inte heller upp saken. Varken läsare eller kritiker förstod sig på bokens huvudperson som med få betänkligheter inriktar sig på att rädda pastor Gregorius betydligt yngre hustru Helga från makens sexuella närmanden. Det gör doktor Glas slutligen genom att mörda prästen. Doktorn har förälskat sig i Helga men hon har i sin tur blivit kär i den unge, virile Klas Recke.

Boken blev en skandal, den ansågs vara ett omoraliskt verk skrivet av en nergången, dekadent författare, och såväl kritiker som den litterärt bevandrade allmänheten upprördes av att Glas klarar sig undan brottet så lätt utan några märkbara konsekvenser.

Prästen Gregorius, som led av dåligt hjärta, förklarades ha dött av naturliga orsaker. Och Glas, som är hans mördare, men också betrodde läkare får själv lov att skriva ut dödsattesten. Därför misstänks han aldrig för brottet och straffas aldrig av rättssamhället eller känner några som helst samvetskval.

En litterär klassiker

Genom de decennier som hunnit passera har inställningen till innehållet i Söderbergs välskrivna roman givetvis förändrats och ”Doktor Glas” räknas nu till en av våra absolut främsta litterära klassiker.

Frågeställningarna i boken känns angelägna än i dag. Doktorns komplicerade personlighet och de moraliska val han ställs inför fortsätter att fascinera och under åren har också de övriga huvudpersonerna i boken, Helga och Gregorius, väckt intresse.

Söderberg har inspirerat

Ett problem med Söderbergs roman har ansetts vara att den blir så enkelriktad då den enbart för fram Doktor Glas subjektiva syn på sina två patienter och deras yttre och inre särdrag. En önskan att förstå de övriga mest involverade i det begränsade persongalleriet bättre har därför fått det att klia i fingrarna hos flera författare och det har skrivits ett antal böcker där Gregorius och Helga får stiga ut ur doktor Glas perspektiv och få eget liv och egna synpunkter.

Bengt Ohlsson återvänder till ”Doktor Glas”

Den som just nu håller på att bli mest framgångsrik med sina tolkningar av Hjalmar Söderbergs två romanfigurer är Bengt Ohlsson. Romanen Gregorius gavs ut 2004 och i boken, som vann det årets Augustpris, låter Ohlsson Gregorius få tala fritt ur hjärtat och läsaren, som får följa huvudpersonen genom livet och ett alltmer krisande äktenskap får en helt annan, betydligt mer sympatisk, bild av prästen än den som målats upp i ”Doktor Glas”.

I sin nu aktuella roman ”Helga” låter Bengt Ohlsson oss nu i stället krypa in under skinnet och in i huvudet på bokens andra huvudfigur, prästfrun. En kvinna som genom sin skönhet och starka sexuella dragningskraft indirekt kan sägas ha orsakat mordet på hennes make.

Helgas värld

Ohlsson för oss direkt in i den snart 60-åriga Helgas rätt bekväma värld. Handlingen utspelar sig 1936 och Helga är sedan många år omgift med en snäll, hyfsat förmögen man med vilken hon har två söner.

Runt Signe, Helgas äldsta barn och enda dotter har berättelsen om faderskapet dock lindats in i en lögn. Alla, inklusive Signe själv, har förletts till att tro att hon är Gregorius barn. Detta trots att Helga vet att pappan i själva verket är Klas Recke, mannen som för länge sedan övergav henne för att gifta sig rikt.

Helga chockas

I Helga återvänder Recke, alkoholiserad och döende av obotlig magcancer. Han vill träffa sin dotter, som han tidigare lovat att aldrig kontakta, och han har med sig dåliga nyheter.

Den sedan länge döde Doktor Glas dagbok har hittats av en antikhandlare och det som står skrivet i den angående mordet på prästen är djupt komprometterande för Helga. Hon kan, påstår Recke, komma att anses vara delvis ansvarig för makens död. Detta trots att hon säger sig inte ha förstått att pastor Gregorius blivit mördad och att hon säger sig helt ha glömt bort Doktor Glas.

Helga chockas svårt av beskedet och snart sätts hela hennes lugna värld i gungning. Klas Recke tränger sig in i familjen mot hennes vilja och orsakar konflikter. En hel del svek, obehag och split som legat under ytan uppenbaras i hennes äktenskap och i hennes närmaste umgängeskrets.

Bengt Ohlsson fördjupar

”Helga” präglas av en fin ordkonst, fast den inte alls liknar Söderbergs direkta, klara, helt unika prosa. Men Ohlsson skapar en trovärdig bild av Helgas personlighet och liv. Därigenom bidrar han till att utvidga och fördjupa berättelsen om mordet på den stackars Gregorius.

Helgas reflektioner över livets gång och sitt eget och andras åldrande är tänkvärda. Därtill finns det också en sens moral i romanen, som berör både Glas och Helga.

Bengt Ohlssons bok står sig gott

Glas har gått ett beklämmande öde till mötes och Helga som alltid varit omgiven av familj och vänner befinner sig mot slutet av livet på en ganska ensam plats. Tillvaron har varit fylld med fallgropar för dem båda och deras val i vissa situationer har till slut gett dem det straff de förtjänar. Doktor Glas har gått ner sig och Helga har fått betala för sin ungdomliga själviskhet.

Bengt Ohlssons ”Helga” står sig mycket väl i sin egen rätt och det är en roman som förtjänar en nominering till Augustpriset.