I måndags blev journalisten och författaren Yrsa Stenius ny Pressombudsman. ”Svensk press håller ganska hög nivå” säger hon till Aftonbladet. Ett uttalande som i alla fall gör undertecknad lite orolig.
Många har erfarenhet av att ha varit med om en händelse som sedan skildrats av medier. Stora prylar av riksintresse eller små lokala vardagliga händelser spelar ingen roll – gemensamt för de flesta av våra personliga erfarenheter av nyhetsrapporter är att de helt enkelt inte stämmer. Medieberättelsen bjuder allt som oftast på grava luckor, slutsatser dragna åt fanders eller rena rama faktafel.
En av våra familjemedlemmar blev häromveckan ”rikskändis”. Vår katt. Under hemresan från vår sommarstuga i Umeå hade jag checkat in Katitzi som bagage på flyget. När vi bytte till plan på Arlanda så lyckades kattrackarn rymma. Ute på flygbanan! Men en månad senare hittades han livs levande vid flygledartornet och återvände till hemmet i Malmö storstilat med limousineservice.
Som ni förstår blev det här en solskenshistoria som snabbt började valsa runt på landets redaktioner. Men inte många siffror blir rätt. Aftonbladet skriver om tre veckor på rymmen istället för en månad. Eskilstuna-Kuriren lägger till ett år på kattens ålder samt därtill en massa tårar! För ”det hade varit så mycket tårar därnere” hos familjen i Malmö. Katitzi har dock rymt förr så våra ungar var nog härdade. De fällde inga tårar i alla fall.
TT döper katten till Kattitz och Kvällsposten min fru till Thulin istället för Thelin. Kulturbloggen.com presenterar en helt ny flyktväg för ”den underbara kissen som tog sig från Skåne till Arlanda”. DN publicerar ett foto på en gråspräcklig Katitzi. Sist jag kollade var dock Katitzis päls svart.
Men i medieljuset är väl alla katter grå. När ingen granskar och trilskar så kommer journalistiken alltid att gå minsta motståndets väg. Det beror givetvis inte på den enskilda journalistens usla moral utan på de produktionsvillkoren som i de flesta fall premierar minsta motståndets väg.
Felaktigheterna i solskenshistorien om ”kattresan” är förstås bagateller (Katitzi – the true Story hittar ni på kvp.se:s webb-TV från den 11/9) . Men jag pysslade med oberoende medier under många år och såg hur mainstreammedierna också i exempelvis konfrontationer mellan polis och demonstranter oftast valde de lättillgängliga källorna.
Makthavare och polisbefäl fick beskriva händelseförloppen mer eller mindre oemotsagda när medierna inte hann kolla de mer svårfångade aktivistberättelserna. Resultaten blev absurda med uppdiktade stories om vapengömmor längs demonstrationsvägarna och vanliga engagerade ungdomar utmålades som terroristembryon.
Det är möjligt att svensk press håller hög nivå. Relativt sett. Men det kan och får inte vara utgångspunkten för Allmänhetens Pressombudsman.