En Putintrogen konspirationsteoretiker samt en rysk desinformatör och det på centrala poster. Hade detta uppdagats i ett annat parti än det ”Sverigevänliga” skulle de bruna alternativmediernas rubriker skrikit om landsförräderi. Men nu var Dick Abrahamsson och ”Egor Putilov” anställda av SD och mainstreammediernas nyhetsjournalistik är till skillnad från Avpixlats, Nya Tiders etc i alla fall inte tvättäkta propaganda.
Jag har skrivit många mediekolumner genom åren. De flesta har nog tagit avstamp i aktuella diskussioner som uppstått i mainstreammedier eller oberoende nättidningar. Mitt perspektiv har oavsett och nästan alltid varit kritiskt men man ska inte jämföra äpplen med rena päron.
Att framställa Putilovaffären och skandalerna kring Dick Abrahamsson som en gemensam spionhärva hade varit enkelt. Det handlar inte bara om samma parti. De bägge säkerhetsriskerna har rekryterats av SD:s rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth vilken dessutom själv flera gånger framträtt i Russia Today, dvs på den statliga ryska propagandakanalen. Ändå finns skillnader.
Ekeroths nu avstängde politiska sekreterare Dick Abrahamsson är helt öppen i sina ställningstagande för såväl Putin och Ryssland liksom för svenska och ryska nazistorganisationer. Han har till och med deltagit i vad man kan kalla Rysslands högerextrema International. ”Egor Putilov” däremot har agerat under olika pseudonymer, bland annat som journalist. Mycket har handlat om att sprida oro kring invandring och där har en högerextrem agenda gått att skönja. Bland annat ren desinformation när han låtsades vara aktivist för Refugees Welcome och under namnet Tobias Lagerfeldt skrev en debattartikel i Aftonbladet om att asylsökande borde få rösträtt. En artikel som fick avsedd effekt, det vill säga som mat åt de bruna trollen i sociala medier.
”Egor Putilov”, som tills nyligen var anställd som tjänsteman på SD:s riksdagskansli, gjorde sig en rejäl hacka genom att av en rysk affärsman köpa en villa för sex miljoner kronor och i nästa ögonblick sälja den för tolv. Men det gör honom inte till Putins hantlangare. Det är visserligen skumt och affärsmannen skulle kunna vara en bulvan åt den ryska regimen men det är inget vi vet i dagsläget. Och han är trots allt en av den ryska staten dömd brottsling. Som journalist har ”Egor Putilov”, under just det namnet, skrivit om Ryssland och Ukraina i tidningen Arbetaren. Där har han beskrivit det förra landet som ”Putins korporativistiska stat” och att det nu ”sker en sällan skådad upprustning av Rysslands propagandamaskineri”. Visst kan även detta varit fråga om något slags trollande men det låter långsökt.
Allt detta har det gått att ta del av genom så kallad gammelmedia eller, som de högerextrema kallar det, ”systemmedia”. Men om det senare begreppet haft någon som helst bäring skulle jag inte kunna skriva den här spalten eftersom det som inte pekar i riktning mot att SD går Putins ärenden då skulle förtigits i nyhetsrapporteringen.
Jag har i mina mediekolumner ofta återkommit till det nödvändiga maktkritiska perspektiv där god journalistik ifrågasätter såväl stat som kapital. Det kanske är en utopisk hållning men den är eftersträvansvärd. De medier som istället har ambitionen att byta ut makthavarna till folk från sina egna led sysslar överhuvudtaget inte med journalistik utan med propaganda. Så även om mainstreammedierna ofta fått sina fiskar varma i mina texter vill jag ändå påpeka: All skit är inte bajs.