Det är märkligt vad snabbt vissa politiska betydelseförskjutningar kan genomföras. Ta det här med ”arbetarpartiet”. I ett sekel läste vi in ”socialdemokraterna” i det ordet. Ett tag prenumererade s till och med på ordet ”Rörelsen”, precis som om Sverige vore en enpartistat. Men allt det där är historia nu.

I förra valrörelsen kallade moderaterna sig för det ”nya arbetarpartiet”. Inför årets riksdagsval heter det att moderaterna är ”Sveriges enda arbetarparti”. Det är förstås smart och helt i linje med den blågula ständiga viljan till gemensam identitet som kommer till uttryck i populära påståenden som att ”innerst inne är vi alla socialdemokrater nuförtiden”.

För liberaler och socialister, utomparlamentariker och politiker, socialbidragstagare och etablissemang. Sällsynt synes mig den svenska medborgare vara som inte definierar sig med makten. ”V å r t rättssamhälle är ruttet” kan man höra en rättslös revolutionär säga. ”V å r a företag flyr landet” är inte en ovanlig kommentar av en medellös borgare.

Jag tänker inte så. Jag tänker att så länge Bill Gates förmögenhet inte sätts in på mitt personkonto så vägrar jag ta budgetansvar för vår så kallade demokrati. Om jag inte väljs till VD över både Volvo och Ford så tänker jag inte heller betrakta mig själv som skyldig för bilindustrins miljöeffekter. Om jag inte genast görs till enväldig führer över EU så kommer jag inte heller uppge lämpligt antal kilometer taggtråd längs unionens gränser. Att jag har internetuppkoppling, körkort och deltar i parlamentariska val har mycket lite med saken att göra.

Ok. Jag tar i lite men ni fattar. Endast över den dagordning jag själv är medskapare till kan j a g känna mig ansvarig. För JAG är inte VI med maktapparaten även om den vill få mig att tro det och har en hel kader nyttiga idioter som i alla möjliga sammanhang talar generellt om ”oss” och om ”vårt” samhälle. En del av dem bluddrar intellektuellt också. Om något förbannat samhällskontrakt som förpliktigar mig som medborgare. Värsta bokklubbsknepet. Först dimper det ner lite välfärd och dumburksunderhållning i brevlådan. Sedan när man blivit äldre och läskunnig så är man bunden till plikter.

Men sån är ju bara lilla jag. Ni andra är väl du och broder med såväl statsministern som oppositionsledaren och röstar på socialdemokratiska arbetarpartiet eller på arbetarpartiet som innerst inne är socialdemokrater. Och så tänker ni att nu, nu vänder vi skutan – Alla tillsammans, vilket väl för övrigt blir moderaternas slogan i nästa valrörelse.

Det är inte bara enskilda politiska begrepp som förskjutits. Ibland verkar det som hela det politiska språket ställts på huvudet. Häromdagen lade en kompis upp ett citat av Jerry Williams på Facebook. Han hade i den pågående valrörelsen sagt att det är fel att leva på andras arbete. Genast uppfattade någon det som en taskspark mot arbetslösa och sjukskrivna. Men det var ju inte det som socialisten Jerka menade.

Inte ens innerst inne tror jag.