”Alternativmedia är i dag ett ord som associeras till högerextrema propagandasajter. Men det har alltid funnits andra alternativ utanför de etablerade medierna. Oberoende, självförvaltade och maktkritiska. Det är ur den myllan Konkret uppstått och är förankrad. Punk’s not dead.” Jag presenterar vår nya nättidning – Magasinet Konkret. Fortsätt läsa Välkommen till Magasinet Konkret! →

Vi måste problematisera att vänsterns, och liberalernas, långa kamp för yttrandefriheten vacklar i en polariserad tid. Men det betyder inte att stödet för de vars rättigheter kränks måste vara blint.

Igår fredag skrev Åsa Linderborg i Aftonbladet om ett för mig viktigt ämne, yttrandefriheten. Hennes erkänt vassa penna är den här gången riktad mot vänstern vilket gör kolumnen än mer angelägen. För visst är det redan många från olika politiska kanter som slår in de öppna dörrarna, som Erdogan, Putin och den inhemska radikalhögern. Lika starkt försvar av yttrandefriheten finns däremot inte när det gäller cancelkultur och annat som titt som tätt går över styr till vänster. Kritik finns men hörs mest från högerpopulister och den påverkar förstås inte i samma grad som en så att säga kamratlig kritik, om det funnes någon bredd i den, skulle göra.

Lars Vilks är kanske det mest slående exemplet i nutid. Han fick som bekant i åratal utstå hot och hat från våldsbejakande islamister efter den beryktade Rondellhunden. Att hans konceptuella och processinriktade konst gjorde att han deltog i högerextrema sammankomster, vilket han såg som del av verket, betydde givetvis inte att hans yttrandefrihet på något vis kunde anses förbrukad. Tyvärr var försvaret av den minst sagt klen från vänster.

Men som jag tidigare skrivit i den här spalten i samband med den högerextrema danska politikern Rasmus Paludans koranbränningar, så är Lars Vilks också ett exempel på det dunkelt tänkta i att kräva ett blint stöd. Att den mest principfasta yttrandefrihetskämpen förr eller senare kommer att tvingas infoga ett aber, ett men, i sitt försvar av yttrandefriheten. Och då inte i fråga om själva rättigheten.

För i försvaret måste man också kunna uttrycka det man politiskt ställer sig kritisk till, som att i Den Stora Konstens namn legitimera högerextrema sammankomster. För inte heller konstnärer har politisk immunitet och måste givetvis kunna kritiseras på samma sätt som alla andra medborgare.

Ett annat exempel, som Linderborg också tar upp i sin kolumn, är bojkotten av Bokmässan i Göteborg för några år sedan med anledning av att den högerextrema tidningen Nya Tider fått hyra en monter på evenemanget. Jag ska inte göra mig till språkrör för alla som bojkottade för vi var många. Så pass många att tidningen till slut kickades ut. Men i den bojkottkampanj Opulens drev på sociala medier var vi tydliga att yttrandefriheten även gäller Nya Tider: ”För oss är det självklart att ett demokratiskt samhälle också måste tillåta högerextrema åsikter. Att en tidning som Nya Tider, vars närvaro på bokmässan orsakat debatten både ifjol och i år, uppbär presstöd är också i sin ordning”, skrev vi.

För frågan handlade inte för oss om yttrandefrihet. Snarare var det här ett exempel på när så kallad cancelkultur faktiskt är berättigad. När organiserade hotkampanjer från yttersta högern försöker tysta författare och journalister kändes det inte rimligt att delta i ett branschevenemang där högerextrema tillåts. Bokmässan i landets andra största stad är ett kommersiellt evenemang och vår bojkott handlade helt enkelt om konsumentmakt. Vi köper inte er tjänst, hyran av en monterplats, om ni också hyr ut till demokratins fiender. Svårare än så var, och är, det inte och det är något helt annat än att kräva att en organisation eller en tidning tystas.

Vi måste problematisera att vänsterns, och liberalernas, långa kamp för yttrandefriheten vacklar i en polariserad tid. Men det betyder inte att vi har någon plikt att ställa forum till förfogande för exempelvis de som inte alls respekterar våra rättigheter. För i yttrandefriheten ingår ingen rätt att få göra sig hörd överallt.

”För ett i verklig mening oberoende medium, ägt av oss som producerar tidningen, finns inga miljoner att vänta från politiska partier eller andra organisationer.” I veckans redaktörsspalt i magasinet Opulens manar jag till stöd i mediekriget mot de allt starkare högerreaktionära krafterna.

I måndags startade Opulensåret 2023. Under jul- och nyårsledigheterna har magasinet gått på sparlåga och vi har endast publicerat den dagliga julserien Kring Ringsjön. Samtliga delar finns samlade här.

Som jag skrev i min sista redaktörsspalt ifjol innan uppehållet kommer vi presentera en omfattande så kallad rebranding av vårt magasin under våren. Det handlar om samhällsjournalistik, om fler och vassare opinionstexter, vardagsskildringar och satir om det rasistiska klassamhället och dess medlöpare. Det är vårt bidrag till att möta den reaktionära samhällsutveckling, där vi till slut även fick ett blåbrunt maktskifte i Sverige, som till stor del orsakats av åratal av medvetna högerradikala mediesatsningar på nätet.

Men detta kommer förstås att kosta och för ett i verklig mening oberoende medium, ägt av oss som producerar tidningen, finns inga miljoner att vänta från politiska partier eller andra organisationer.

Därför behöver vi ditt stöd!

Prenumerera på Opulens Premium och få tillgång till våra låsta artiklar. Det kostar endast 39 kr i månaden eller 450 kr för ett helår. På köpet får du tre månaders obegränsad och gratis tillgång till hela utbudet (värde 267 kr) av kvalitetsfilmer från Draken Film, 30% rabatt på hundratals  boktitlar från Natur & Kultur, samt kan delta i våra skrivartävlingar.

När vi startade Opulens för snart sex år sedan var det på grund av att vi i flera år sett hur svensk kulturjournalistik dränerats. Många, även de som fortfarande prenumererar på en morgontidning, har idag ingen fullödig kultursida. Vårt bidrag för att stärka kulturjournalistiken har hittills varit detta dagliga magasin men nu handlar det också om kvalificerad samhällsjournalistik. För att lyckas med denna satsning behöver vi alltså fler läsare som prenumererar på våra låsta artiklar.

Teckna prenumeration på vår premiumtjänst och välkommen till ett nytt år med Opulens!

”Det handlar om fler och vassare opinionstexter, vardagsskildringar och satir om det rasistiska klassamhället och dess medlöpare.” I min sista kolumn för året berättar jag om en kommande omgörning av magasinet Opulens under 2023. Fortsätt läsa Det är dags att slå tillbaka! →

”När högerextremister på grund av polisens underlåtelse lyckas stoppa medias bevakning har det demokratiska samhället gjort ett självmål.” Jag skriver om Karl XII-firandet i onsdags då journalisterna på plats tvingades avbryta sitt jobb. Fortsätt läsa Ett självmål av det demokratiska samhället →

Inte heller en kulturjournalistik värd namnet är möjlig att förena med nationalism. Jag skriver apropå debatten om Tidöavtalet och kristen värdegrund.

Det pågår en intressant debatt om huruvida nationalism är förenlig med en kristen värdegrund. Den startade med ett inlägg i Expressen av biskop Fredrik Modéus där han starkt kritiserade Tidöavtalet. Modéus menar att detta nationalistiska samarbetsprojekt mellan Sverigedemokraterna och regeringen går på tvärs mot en kristen syn på solidaritet.

Sverigedmokraterna plockade upp handsken och sedan har debatten spritts till ett otal medier. Bland annat skriver teologiprofessor Joel Halldorf att för kristendomen är ”människans identitet som Guds barn mer fundamental än hennes nationstillhörighet.”

Kulturmagasinet Opulens publicistik vilar ju inte på någon religiös grund. Men på ett liknande vis som SD:s kristna kritiker argumenterat i den pågående debatten menar vi att en kulturjournalistik värd namnet också är omöjlig att förena med nationalism. I grunden handlar det också om vår syn på konsten.

”Sveriges demokrati är långt ifrån fulländad. Men att andra länder eller internationella organisationer kanske kommer få avgöra vad som bryter som svensk grundlag är fullständigt absurt.” I min helgkolumn denna vecka skriver jag apropå den kommande riksdagsomröstningen om grundlagsändring.

Sent ska vi syndare vakna. På onsdag förväntas riksdagen rösta igenom en grundlagsändring som innebär betydande försvagningar av yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsgrundlagen. Eftersom det är en grundlagsändring krävs två riksdagsbeslut med val emellan och riksdagen röstade ja första gången redan i våras. Något som rimligen borde väckt debatt redan då, i alla fall från oss som jobbar inom media, men den kritiken har i stort sett uteblivit tills nu, i elfte timmen.

Den nya lagen om utlandsspioneri möjliggör fängelsestraff på upp till åtta år för de som röjer hemligstämplade uppgifter vilka kan skada Sveriges relationer med andra stater eller mellanstatliga organisationer. Det betyder att anskaffar- och meddelarfriheten vid behov kan upphävas och att både journalister och deras uppgiftslämnare kan dömas. Med andra ord får makthavarna ett kraftfullt vapen för att tysta den fria journalistiken.

Alla remissinstanser inom medievärlden – som Publicistklubben, Svt, Journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Myndigheten för press, radio och tv – har liksom Integritetsskyddsmyndigheten varit kritiska. Fyra chefredaktörer på Bonniers skriver i sitt gemensamma remissvar att lagförslaget påminner om de inskränkningar i tryckfriheten som infördes efter nazisternas maktövertagande 1933. Senaste tiden har kritik sent omsider även formulerats mer offentligt, på dagstidningarnas opinionssidor. ”Galet – ska nya lagen gå under radarn?” löd exempelvis rubriken till Stina Oscarsons debattinlägg i Svenska Dagbladet i onsdags. Och ”Granskande journalistik riskerar att bli olaglig” var överskriften för Dagens nyheters ledare i torsdags.

Att lagförslaget flugit under radarn har uppenbart med Sveriges ansökan om Natomedlemskap att göra. Grundlagsändringar brukar beredas av en parlamentarisk kommitté men har denna gång varit en enmansutredning. Samtliga partier utom Vänsterpartiet och Liberalerna röstade i våras för förslaget. Men när Sveriges Radio nu, inför den avgörande omröstningen, försökte få kommentarer av de partier som ställde sig bakom denna för demokratin så viktiga förändring så avböjde samtliga. Skandalöst är väl det minsta man kan säga om det.

Den tidigare kritiken medförde att det i propositionen nu talas om att uppgiftslämnandet inte är ett brott om det ”med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarligt”. En till intet förpliktigande tuggummiformulering alltså som i förlängningen kan innebära att det är själva ”skadan”, det vill säga hur främmande makt upplever en publicering, som avgör brott eller ej. Som Stina Oscarson skriver så är det från och med nästa år alltså inte otänkbart att det blir ”Erdogans reaktion på låt säga en publicering om övergrepp på kurder som kommer avgöra om publiceringen är försvarlig eller blir klassad som spioneri.”

Sveriges demokrati är långt ifrån fulländad. Men att andra länder eller internationella organisationer kanske kommer få avgöra vad som bryter som svensk grundlag är fullständigt absurt.

”Det råder inga tvivel om vad det högerextrema partiets framgångar i riksdagsvalet i hög utsträckning beror på. Vi som värnar om ett öppet, tolerant och demokratiskt samhälle måste nu prioritera nya mediestrategier.” Jag skriver apropå resultaten från Maktbarometern 2022.

Årligen sammanställer Medieakademin den så kallade Maktbarometern, data över vilka svenska konton som lyckas bäst på Twitter, Instagram, Facebook och Youtube. I år har för första gången även plattformen Tiktok tagits med i undersökningen. Politiskt blir högerkantringen allt starkare med Sverigedemokraterna som de stora vinnarna.

Twitter är den minsta av de fyra plattformarna men där har opinionsbildarna kanske den starkaste positionen. Bland de 100 största kontona har högern 44 och vänstern 20. Bland de fyra med allra mest räckvidd och som väcker störst engagemang står alla till höger med Carl Bildt på förstaplats följt av Hanif Bali, Ebba Busch och Ivar Arpi.

Endast på Instagram är vänstern något starkare. Men den bildbaserade plattformen är ju inte särskilt lämpad för politik och på den absoluta toppen finns Joakim Lundell. Influeraren som också ingår i kontot ”Familjen Lundell” som toppar Youtube. Även på Tiktok är det influerare, tillsammans med humorkonton, som dominerar.

”På den sociala plattform som är störst i Sverige har den svenska högern lyckats tveklöst bäst, både i förra riksdagsvalet och i det senaste”, skriver Medieakademin om Facebook. Där har Sverigedemokraterna gått från en andraplats ifjol till en förstaplacering i år och partiledare Jimmie Åkesson kommer trea vad gäller flest delningar, likes och kommentarer.

Med alla de fem plattformarna inräknade hamnar Sverigedemokraterna på andra plats, endast influerarna Joakim och Jonna Lundell är mäktigare. Det råder inga tvivel om vad det högerextrema partiets framgångar, särskilt bland yngre, i riksdagsvalet i hög utsträckning beror på.

Vi som värnar om ett öppet, tolerant och demokratiskt samhälle måste nu prioritera nya mediestrategier.

”De tar varje tillfälle i akt till att vrida diskussionen till att kretsa kring deras käpphästar, det vill säga invandring och islam.” Jag skriver om det förgiftade sociala medielandskapet. Fortsätt läsa Ständigt dessa högertroll →

”Förslaget kan minska godtycket och förhoppningsvis kommer en sådan breddning också nyhetsproducerande kulturmedier till godo.” Jag skriver om branschorganisationen Sveriges Tidskrifters krav på en ny mediestödsutredning. Fortsätt läsa Rimligt med ny mediestödsutredning →