”Får Sverigedemokraterna inflytande över mediepolitiken kommer de inte ligga på latsidan för att styra över resurser till medier som passar deras nationalistiska agenda.”Opulens chefredaktör Stefan Bergmark medger att det är bråttom att reformera det föråldrade presstödssystemet men är tveksam till det utkast branschorganisationen Tidningsutgivarna presenterade i söndags.
Under den märkliga rubriken ”Vi tidningsutgivare vill lägga ned presstödet” skrev branschorganisationen Tidningsutgivarna i Dagens Nyheter i söndags att de önskade ett nytt mediestöd. Anledningen är att de vill se ett moderniserat, teknikneutralt stöd.
Det nuvarande presstödet, driftstödet, vill TU avveckla liksom innovations- och utvecklingsstödet. De menar att det slår fel när det ”exempelvis ges driftsstöd till två titlar i Gävle, men ingen i Halmstad eller Växjö.” Och när tidningar måste lägga resurser för att uppfylla stödvillkor i stället för att optimera sin nyhetsverksamhet. Istället för direkta stöd till pressen vill TU se indirekta och ersätta driftstödet med ett kvalificerat momsundantag samt en reducerad arbetsgivaravgift för journalister. Distributionsstödet och det så kallade redaktionsstödet som infördes ifjol vill man behålla.
Förslaget har fått kritik för att gynna de större koncernerna. Bland annat av ETC:s grundare Johan Ehrenberg som i en replik i DN i tisdags skrev att den föreslagna minskade arbetsgivaravgiften på elva procent skulle för en tidning som Dagens ETC ”möjligen spara två miljoner på ett år. Bonniers tidningar skulle spara hundratalet miljoner.” På samma sätt skulle slopad moms gynna de större medieaktörerna. Ehrenberg befarar att TU:s förslag för deras räkning skulle innebära en halvering av det stöd de får idag.
Hur som helst. Något behöver göras åt det förlegade systemet. För det är givetvis bara en tidsfråga innan papperstidningen inte längre existerar. Det är då heller inte rimligt att så ensidigt utgå från prenumererad upplaga när dagens mediekonsumenter inte längre bara håller sig till ”Tidningen” i bestämd form singular utan får journalistik från många olika håll, inte minst via nätet och länkar i sociala medier.
För att idag nå nya prenumeranter behöver de tidningar som är beroende av presstöd locka till läsning på nätet men presstödsreglerna gör att de måste låsa in 80 procent av sina artiklar. Allt för få återkommer tillräckligt ofta till sajter med en så hög och tjock betalvägg att det blir svårt att få en positiv prenumerantutveckling.
Opulens har hittills valt att inte gå presstödsvägen. Vi undersökte den möjligheten för två år sedan. Tanken var frestande men hur vi än vände och vred på saken skulle det innebära ett brott mot den publicistiska utgångspunkten för Opulens, så som vi fastslog den vid starten i februari 2017. För menar vi allvar med att stärka svensk kulturjournalistik måste vi nå ut brett och inte ge oss in i kampen om samma prenumeranter, ett smalare skikt av urban kulturintresserad medelklass, som många andra kultur- och samhällstidningar.
Istället har vi vänt på steken och låter 80 procent av våra artiklar vara gratisläsning. Men nu finns alltså det så kallade redaktionsstödet och vi ska givetvis undersöka även den möjligheten.
Tidningsutgivarnas förslag verkar mer vara ett hastigt påkommet utkast och var nog inte menat som ett skarpt förslag. Att de har bråttom beror förmodligen på att de ser faran i en eventuell blåbrun regering efter nästa val och därför snabbt vill ha en bred partipolitisk uppslutning som ligger fast under nästa mandatperiod. För Sverigedemokraterna ligger som bekant kultur- och mediefrågor högt upp på agendan och liksom public service är en fri och pluralistisk pressflora ett rött skynke för allsköns högerextremister. Får de inflytande över mediepolitiken kommer de inte ligga på latsidan för att styra över resurser till medier som passar deras nationalistiska syften.
Men att som kritikerna påpekar gynna de stora koncernerna genom indirekta stöd är knappast den bästa vägen. Det nya redaktionsstödet där det exempelvis talas om ”regelbundna användare” istället för papperstidningsålderns ”prenumererad upplaga” är däremot ett steg i rätt riktning.
Så för att travestera Linje 2 inför kärnkraftsomrösningen 1980: Avveckla presstödet men med förnuft! Och inför ett kraftfullt, teknikneutralt mediestöd som utvecklar mångfalden.