Filmaffischen till Död snö

På senaste tiden har det snackats så mycket om ”näthatet” att det är på sin plats att uppmärksamma motsatsen – bloggvärldens lovebombing.

Att tonårsbloggarna anser den senaste festen vara världshistoriens fetaste är inget konstigt. Det har tonåringar alltid tyckt. Men det här är inget fenomen bara hos de unga, tycker jag mig ha märkt. Även bland kulturbloggarna haglar superlativen. Men eftersom en hel del bloggar är ganska så specialiserade blir det ibland rätt dråpliga formuleringar.

Blaskan.nu kommer sedan 2002 ut månatligen på nätet. När de recenserade bandet Kaiser Chiefs platta Employmen så beskrev de syntmusiken som en ”speciell fest med den bästa neo new wave”. En beskrivning som alla fall får mig att gräva bland mina få grå. Vad var nu new wave för slags musik? Just det, någon slags utveckling av punken. Men neo new wave…?

Och vad menar vin- och matsajten Lundsson.se med att restaurangen Bloom är Malmös ”bästa minimalistiska fine dining restaurang”? I alla fall låter det inte som att man blir särskilt mätt på det stället, men en fet nota får man säkert.

På Strobaeksblogg.se läser jag om filmen Död snö: "Den bästa norska nazi-zombie-splatter-film som någonsin gjorts." Men här slipper jag ensam bära dumstrut. Pontus Ströbaek citerar nämligen en bioannons och är också han konfunderad: ”Är detta en vanlig genre i Norge? Har jag missat något?"