Medieuppståndelsen kring Bok- och biblioteksmässan fortsätter. Samtidigt som mässan hårdnackat försvarar sitt beslut att låta tidningen Nya Tider delta i höst så har de nu sagt nej till andra högerextrema, som Avpixlat. Efter förra årets velande kring samma dilemma, där Nya Tider till slut fick delta, är inkonsekvensen nu fullständig. Att bara Nya Tider välkomnas motiveras med att de uppbär presstöd vilket också är en farlig utveckling.

Det är självklart att ett demokratiskt samhälle måste tillåta högerextrema åsikter. Att en tidning som Nya Tider uppbär presstöd är i sin ordning så länge de tekniska kriterierna vad gäller upplaga, unikt material etc följs. Skulle presstödstidningarnas innehåll bedömas utifrån någon tuggummiparagraf om demokrati så kommer det bli mycket nyckfullt och politiskt styrt. Det betyder absolut inte att hat och hot är acceptabelt men sådana företeelser bör inte något politiskt korrekt tyckarskrå i en presstödsnämnd ha till uppgift att stävja. Det finns som bekant andra lagar och institutioner för det. Men när Bokmässan hänvisar till presstödet ger de staten just den roll över det fria ordet som vi med omtanke om demokratin tidigare förkastat.

Att få delta i en kommersiell bokmässa är däremot ingen rättighet. I en rapport från Myndigheten för Kulturanalys ifjol konstateras att vi idag har organiserade hotkampanjer som försöker tysta författare, journalister med flera vilka inte delar extremisternas åsikter. När det nu uppdagats att en redaktör för högerextrema Nya Tider ligger bakom en film som uppmanar till ”hembesök” hos journalister är det, som Bokmässan skriver i ett uttalande, ”en medveten attack mot det fria ordet”. Att bjuda in samma människor till ett branschevenemang där många av de som hotas också brukar befinna sig, är höjden av flathet. Det går inte att gömma sig bakom juridiken och hänvisa till att ingen dömts för brott. Det nödvändiga beslutet att ej välkomna Nya Tider borde självklart följa av de ståndpunkter Bokmässan själva redovisar.

Vi talar alltså här inte om möjligheter till tidningsutgivning, torgmöten, valdeltagande etc utan om ett affärsdrivande företags evenemang. Ett fysiskt rum där Bokmässan står som värd och rimligen, enligt sina egna uttryckta principer, borde prioritera sina demokratiska gästers trygghet.

”Hur vi med tolerans kan bemöta intolerans är ett svårt dilemma i vår tid”, skriver Bokmässan i sitt uttalande för att bemöta den massiva kritiken. Det är en märklig problemformulering i sammanhanget som inte kan förstås på annat sätt än att det är fel att försvara demokratin mot dess fiender. I en annan formulering heter det att den ”öppna arenans möjligheter till fri åsiktsbildning och yttrandefrihet är Bokmässans kärna”. Tja, eller så är det möjligen det krassa vinstintresset för Bokmässan är alltså ingen samhällsinstitution.

Inkonsekvent är det hur som helst att Nya Tider, men inte exempelvis nättidningen Avpixlat som är knuten till ett svenskt riksdagsparti, är välkomna. Att de bland annat motiverar sina beslut med att den förra har presstöd är ett ynkligt sätt att skjuta ifrån sig sitt eget ansvar. Det undergräver också det viktiga mediepolitiska inslag som presstödet utgör för att stärka mångfalden.