Turning Torso flyktingvänligt?
Vid millenieskiftet var jag redaktör för en antologi, ”2000-tales vänster”. I mitt eget kapitel kritiserade jag vänsterns ”kulturrelativister som i kraft av exempelvis minoritetsrättigheter blundar för auktoritära element inom icke västerländska kulturer”.
En tid efter boksläppet gick jag på ett fackföreningsmöte. En upprörd kamrat undrade vad jag ville säga med den där texten. Om jag inte fiskade i grumliga vatten. Med utvecklingen av det nya århundradet har jag många gånger haft anledning att fundera över den reaktionen…
Försvarshögskolan har nyligen släppt en rapport som beskriver hur en liten grupp ultradikala islamister i Rosengård “predikar isolering och agerar åsiktskontrollanter samt upprätthåller en stark hotkultur, där främst kvinnor trakasseras fysiskt och psykiskt”. Den ännu lilla, men växande gruppen radikala religiösa uppmanar till avståndstagande från demokratin. Bakom förtäckta kulturföreningar döljs islamistiska församlingar, kvinnor hotas till att bära slöja, barn indoktrineras i religiösa friskolor och tonårsflickor tvingas till äktenskap.
Även om få inom vänstern, och för övrigt den liberala högern, idag skulle uppröras bara över att man nämner ”auktoritära element inom icke västerländska kulturer” är rädslan för att framstå som intolerant fortfarande så stark att den handlingsförlamar. Fältet har därmed länge legat öppen för sverigedemokrater och andra främlingsfientliga. Vi behöver dock inte falla till föga för den nationalistiska högerns generaliserande svammel om att de som kommer till vårt land ska, som det brukar heta, acceptera svenska regler och seder.
Vad som behövs är konkreta politiska reformer och det främst inom två områden, inom bostads- och skolpolitiken. Därtill behövs ett tydligt försvar av demokratiska värderingar vilket innebär att bekämpa västerländsk imperialism, den internationella grogrunden för islamismen, men också förtryck inom minoritetsgrupper på hemmaplan.
Rosengård är kanske landets mest flagranta exempel på hur kortsiktigt ekonomiskt tänkande allt för länge fått gå före stolta integrationspolitiska mål. Givetvis vill flyktingar bo med sina landsmän men jag är övertygad om att de inte har behov av hela kvarter av folk som talar deras hemspråk. Den trångboddhet och rena kackerlacksmisär som avslöjats under senare tid i delar av Rosengård är knappast självvald. Det är resultatet av politiska beslut att fylla miljonprogrammens lägenheter vilka sedan länge ratats av de etniska svenskarna. Den isolering och missnöje som följer bostadssegregationens spår är förstås den bästa tänkbara myllan för de religiösa extremisterna.
Nej, fyll istället de många tomma lägenheterna i Västra hamnen, den nya stadsdelen för Malmös yuppies, med flyktingar! Bygg nya lägenheter i villakvarteren! Sluta dalta med den xenofobiska vita medel- och överklassen!
För utvecklingen har förstås två sidor. Under de tio år jag bott i Södra Innerstan i Malmö har jag på nära håll sett det många gånger: Hur ung multikulti-vurmande vit medelklass bildar familj och sedan flyttar så fort barnen nått skolåldern. När skolor idag består av nästan enbart elever som inte har svenska som modersmål så blir integration förstås bara ett abstrakt, säkert också svårstavat, ord.
En del flyktingfamiljer från mellanöstern väljer dock muslimska friskolor. Men en liberal syn på individen kan inte acceptera att föräldrar tillåts sätta sina barn i skolor som håller en religion och tradition för sanning. Det gäller förstås också judiska och kristna friskolor vilka vi förutan aldrig hade haft några muslimska. För vi får inte glömma att det är i rättvisans namn, för att reaktionärer som pastor Ulf Ekman ska få driva indoktrineringsanstalter, som det också finns muslimska friskolor. Inte tvärtom. Så sluta dalta med den fundamentalistiska vita medel- och överklassen! Stäng alla religiösa friskolor!
Till kravallerna i Rosengård i vintras anslöt sig unga radikala vänsteraktivister. Helt korrekt uppfattade de oroligheterna som ett socialt uppror. Själva den utlösande faktorn, stängningen av en konservativ källarmoské vars budskap knappast hade gått hem i dessa aktivisters feministiska studiecirklar, talades det däremot mindre om. Men vänsterns och liberalismens idéer om individens fri- och rättigheter är universella. Det betyder, de strukturella förklaringarna som trångboddhet, felaktig skolpolitik och västerländsk imperialism till trots, att även förtryck inom minoritetskulturer ska bekämpas. För inga relativistiska resonemang i världen ger frisedel åt antidemokratiska krafter, oavsett kulturell och klassmässig bakgrund.