Fokus för vår artikel var frågan om huruvida en tydligt pro-israelisk hållning systematiskt får passera under täckmanteln av objektiv granskning. Det är en högst legitim fråga för publicistisk diskussion, skriver Stefan Bergmark.

Magasinet Konkret, tidningen jag är chefredaktör för, har senaste tiden varit utsatt för ett drev av mainstreammedierna. ”Vänsterns nätkrigare är pressfrihetens krigare” löd till exempel en rubrik på Dagens Nyheters ledarsida i onsdags. Anledningen till denna krigsrubrik var  en krönika publicerad i vårt magasin.

Detta följs dagen efter upp av ledarsidans Susanne Nyström som kallar vår publicering för ”karaktärsmord” på journalisten Inas Hamdan.

Den anonymiserade nätkrigaren heter Victor Pressfeldt, journalist men också doktor i historia, och hans 14 000 tecken långa text handlade i huvudsak inte om några raderade tweets, vilket upprepas av i stort sett alla som kritiserar den, utan hans ärende är publicistik:

”Det är inte Hamdans individuella ställningstaganden som är det centrala problemet, utan snarare hur vissa ideologiska perspektiv – i detta fall en tydligt pro-israelisk hållning – systematiskt får passera under täckmanteln av objektiv granskning.”

Man behöver inte hålla med om vilken vikt man bör lägga vid partiskhet hos reportrar för att inse att detta är en fullt legitim publicistisk diskussion. Dagen efter publicerade vi förresten en krönika av vår nyhetsredaktör Jonas Gruvö som försvarar Hamdans och alla journalisters rätt att uttrycka personliga ståndpunkter offentligt. I grunden handlar det trots allt om en journalist som kritiserar en annan journalist, något som för övrigt är vanligt förekommande.

Inget i Pressfeldts text har heller kritiserats som felaktigt. Det som fått de borgerliga publicisterna att gå i taket i denna missriktade solidaritetsaktion är föremålet för Pressfeldts kritik. Inas Hamdan har fått utstå mycket hat och hot i egenskap av journalist. Det fördömer vi givetvis, men lika självklart är att vi inte är delaktiga i någon organiserad hatkampanj. Förr kallades det konsekvensneutralitet och vi pratar om landets mest profilerade reporter i frågan, som vunnit Stora journalistpriset.

Så nog borde även hennes journalistiska roll kunna diskuteras utan att budbäraren, för att travestera Nyströms rubrik, Magasinet Konkret blir skjuten.

En debattartikel publicerades i tidningen Journalisten och samma fraser om ”karaktärsmord” och en faktoid, att hennes nu raderade tweets skulle skrivits av henne som tonåring, upprepas sedan i andra tidningar.

De borgerliga publicisternas ekokammare, vilken med sitt enorma övertag undergräver demokratin, framträder här i all sin tydlighet.