Sveriges utrikesminister Carl Bildt 

Journalisten Kerstin Lundells reportageserie om Lundin Petroleum och Carl Bildt gick inte att sälja till någon tidning. Hennes granskning har därför nu istället utkommit som bok – Affärer i blod och olja.

Men jag undrar om inte gudarna måtte skydda Carl Bildt. I alla fall en hel del redaktörer.

Maria Persson Löfgren, Sveriges Radios Östeuropakorrespondent, skrev i vintras en kolumn i Kommunalarbetaren. Hon hade besökt en organisation för mödrarna till offren i Srebrenicamassakern. De anklagade Carl Bildt, då EU:s sändebud på Balkan, som ansvarig för massakern då han enligt dom visste vad som skulle ske.

Men det gick inte att sända i svensk radio då Persson Löfgren kunde tas för, som hon själv uttryckte det, en ”allianshatande reporter”. Att det var just Bildt som kritiken gällde spelade säkert in.

För några år sedan skrev jag själv om Bildts politiska teflonförmåga i en dagstidning. Jag pekade bland annat på hur han startade sin toppkarriär med att hetsa fram en helt resultatlös ubåtsjakt som kostade miljarder i skattemedel och att han sedan var statsminister när Sveriges största ekonomiska kris i modern tid skapades. Min redaktör ringde och skällde. Hade han inte varit på semester så hade aldrig någonsin krönikan släppts igenom och mina fortsatta skriverier i tidningen låg visst pyrt till.

Vad det var för fel på min text förstod jag aldrig riktigt. Inte mer än att redaktören hade jobbat med och hyste djup beundran för Bildt och att det visst inte går att skriva en text som bara påpekar negativa saker om en man av Bildts dignitet.

Kerstin Lundell argumenterar nu för att ansvariga inom Lundin Petroleum, därmed också vår utrikesminister, borde utredas för brott. Men jag tvivlar. Himmel och helvete må rämna men den gudarna skyddar står när alla andra faller.