Den lede fi leder till Fi

Jag gillar inte karriäristen Gudrun Schyman. Jag gillar inte ens tanken på ett politiskt parti som utgår från en enda dimension – samhällets könsmaktordning. Men när  Feministiskt Initiativ nu löper gatlopp i medierna känner jag mig allt mer provocerad till att lägga min röst på dem i kommande riksdagsval. För mediernas hets mot partiet visar med all tydlighet hur djupt rotad de patriarkala föreställningarna är i vår samhällskultur.

Innan Fi ens hade bildats hajpade medierna partiet till svindlande väljarstöd. Allt för att kunna sänka partiet så snart mediasamhällets dramaturgi så tillät. Det enfaldiga patriarkatets ledardyrkan behöver sina stories om de framgångsrika och misslyckade medborgarna. Det är ingen slump att tredje riket var ett starkt patriarkalt samhälle. Sedan Fermentas VD Refat El-Sayed för nitton år sedan avslöjades med falsk huvudboning har det också blivit till en svensk mediatradition: Ena dagen succé, andra dagen fiasko. Men när Aftonbladet häromveckan i krigsrubriker ropar ut Fi:s död framstår tidningen för varje normalbegåvad mediakonsument som patetisk i sin hårda vinkling. I Aftonbladets refererade undersökning från opinionsinstitutet Skop har Fi fortfarande hela elva procent vilket ju vore ett historiskt fantastiskt resultat i ett första rikdsdagsval.

Lika väl som patriarkatet behöver sina starka ledare så behöver de också sina hackkycklingar, sina bespottade judar som bara genom att de existerar solkar ned vår  fina samhällsordning. Och ett parti som Fi har förstås gott om folk som avviker från den manliga heteronormen. Tiina Rosenberg är den som i högre grad än någon annan av partiets företrädare blivit bespottad. När medierna lyfter fram egenskaper hos denne feministiska politiker så är det i termer som ”lesbisk” och ”okvinnlig”. Jämför det med om det vore en invandrad antirasistiskt profilerad politiker. Hur skulle vi som läsare reagera om denne beskrevs i ord som ”negroid” och ”osvensk”? Det får vi förmodligen aldrig veta. För utanför nazisternas undergroundmedier finns ingen sådan journalistik.

Patriarkatet har sina beprövade härskartekniker för att slå tillbaka kvinnokampen. Förlöjligande är den metod som medierna nu ägnar sig åt för att oskadliggöra Fi. Med lösryckta citat ska partiet framstå som en sammansvärjning av tokstollar som ”vanliga”,  heterosexuella kvinnor bör hålla sig undan för. Hur många artiklar har vi den senaste tiden inte läst om den ”manshatande” sång som framfördes på Fi:s konstituerande möte? Den där med raderna "Snubbe, gubbe, jävla man – vi ska slita dig i stycken". 1889 bildades det svenska socialdemokratiska partiet. Jag har aldrig hört något ramaskri över den femte versen i Internationalen där det talas om att ”vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång.” Men det är klart. Tuffa bröder som skjuter skarpt är vi ju vana med. Blotta tanken på tuffa tjejer som angriper gubbaväldet, ja en enda liten ironisk rad i ett underhållningsnummer, får hela våldsmonopolets patriarkat att skaka i sina grundvalar och i kör skrika Sig heil i  förhoppningen att kunna tysta all sansad debatt.

Med eller utan ett Feministiskt Initiativ i riksdagen: Diskussionen om partiet visar med all tydlighet att vi lever i patriarkalt samhälle där vad man får och inte får säga i den offentliga debatten så uppenbart följer en tydlig mall. En mall i vilken man, vit, medelklass, medelålders och heterosexuell är utgångspunkten. De som avviker från mallen kan stundom iofs få komma till tals men de får då nöja sig med en position som inte hotar das Ordnung. Ungefär som när tjejerna i en skolklass upptar 40% av lärarnas tid och så väl föräldrar som lärare uppfattar det som en ovanligt jämställd klass. Eller när en bolagsstyrelse består av 4 kvinnor och 5 män och företaget betraktas som ett feministiskt föredöme.

Feministiskt Initiativ kommer förmodligen inte att kunna ändra den mångtusenåriga könsmaktordning som uppenbart gynnar männen. Det är ett betydligt bredare arbete än vad som kan få plats inom riksdagens väggar. Men med Fi i riksdagen kommer i alla fall patriarkatets massmediala megafoner få en motröst.