Digital mobbning kan leda till dubbelt utanförskap
Som förälder är man ju ständigt orolig för en massa saker. Förutom trafikolyckor och dödliga sjukdomar finns en radda vardagligare hemskheter som att ens ungar blir mobbade eller utfrusna. När vår äldsta i vintras plötsligt slutade umgås med sin bästis sedan nio år tillbaka så blinkade förstås varningslamporna alarmerande.
Det har varit mycket om mobbning på senaste tiden. P1:s Kropp & själ i tisdags handlade om mobbning och i torsdags hade SVT:s Kunskapskanalen ämnet som tema. Även på nätet har diskussionen bubblat i veckan men då handlat om de sociala mediernas eventuella asociala bieffekter.
Bloggaren Månhus skriver ett tänkvärt inlägg om hur den digitala världen inte bara kan vara ett fantastiskt sätt för ensamma människor att finna andra de har gemensamma intressen med utan också förstärka utanförskapet. Han exemplifierar med att du ser en vän vara inloggad på någon nätgemenskap där du kan kommunicera i realtid, som Facebook. Du skickar ett meddelande men när personen du trodde var en vän loggar ut ett par timmar senare har han eller hon inte bemödat sig att svara.
Eller så kan man se kontakter ”sinsemellan kommentera tillställningar de varit på men som man själv inte blivit bjuden till.” Själv råkade jag på en Facebookdiskussion i höstas där en person på en annans logg berättade att hon klickat bort alla kontakter som hon inte tyckte var riktiga vänner. En snabb koll på min vänlista så upptäckte jag förstås att jag var en av de bortklickade.
Bloggvärldsbloggen tycker inte att vi på grund av dessa utfrysningsrisker ska sluta vara transparenta och börja ge varandra komplimanger etc. i smyg, för att ingen ska känna sig utanför. Tvärtom ska vi vara generösare med att ge varandra credd, särskilt till alla tystlåtna som ”kanske försvinner i mängden av alla megafoner som skriker på uppmärksamhet.”
Efter några månader lyckades vi snoka reda på hur det förhöll sig med vår äldsta och hans bästis. För en gångs skull verkade faktiskt det berömda tjatet om att ”alla andra får” stämma. Bästisen och några andra i bekantskapskretsen hade fått spela World of Worldcraft betydligt fler timmar per dag än vår grabb som därmed halkat efter, dvs. haft en sämre level, och så att säga i två världar uteslutits ur gemenskapen.