Jag och familjen bor ett par stenkast till ett av Sveriges fattigaste områden, Seved i Malmö. Häromveckan rånades vår äldsta av ett tjugotal ungdomar. Av en slump befann jag mig ute i kvarteren och såg förövarna komma springande med bytet, min morsas gamla shopingväska i vilken vår grabb nyss burit sina datorprylar.

Ja, ungjävlarna var av utländsk härkomst. Nej, det påverkar inte mina politiska åsikter ett endaste dugg. Det handlar om en syn på orsak och verkan men också om grundläggande värderingar.

Skånska Dagbladet inleder idag en artikelserie om socialdemokratin i Malmö. Ett parti som befinner sig i kris. Flera av de aktiva i fjolårets valrörelse är i dagens tidning intervjuade med anledning av att partiet tappat mark samtidigt som Sverigedemokraterna gått framåt. Funderingarna kring exempelvis förlorat stöd hos oss grannar, underförstått svennar, till så kallade ”tunga områden” tyder på en intern vilsenhet som kan bli mycket farlig. Som professor Lasse Dencik säger så kan denna defensiva hållning leda till en dansk utveckling där de främlingsfientliga tillåts sätta dagordningen.

Men det är inte så enkelt som att bara ”ta debatten” med Sverigedemokraterna. Att s i viss mån redan förlorat invandringsdebatten hänger intimt samman med en djupare ideologisk kris. Om en smygande, långsam anpassning till en borgerlig agenda med vidhängande språkbruk, som det så kallade ”utanförskapet”. Och detta vet vi: Med ökande inkomstklyftor, arbetslöshet och försämringar i försäkringssystemen så kommer främlingsfientligheten som ett brev på posten.

Invandrarna får som bekant bära skulden för det allt hårdare samhället. Enligt den högerpopulistiska retoriken tar de våra jobb, snor våra prylar, lever loppan på skattefinansierade bidrag osv. Mot detta kan socialdemokratin blott sätta sin socialistiska förklaringsmodell där orsakerna står att finna i klassamhället samt, minst lika viktigt, koppla det till arbetarrörelsens visioner om en värld utan gränser. I praktisk politik betyder det sånt som progressivare beskattning och välfärdsreformer kombinerade med en generös flyktingpolitik. Om vi sätter ribban lågt alltså.

Visst. Detta är lättare sagt än gjort men även om, gud förbjude, s skulle försöka neutralisera invandringskritiken genom att leka följa John så kommer inte bara själen utan förmodligen också kroppen krympa. Liksom Dansk folkeparti har SD mest att vinna på en sådan utveckling. Att våga ”ta debatten” är med de främlingsfientliga i riksdagen överspelat. För socialdemokratin kommer det under lång tid inte ens handla om rätt taktik för att vinna tillbaka röster, utan att i bred mening återupprätta sin ideologiska trovärdighet.

Alternativet är annars det Lena Adler, socialdemokratisk politiker i stadsdel Centrum, träffsäkert formulerar: Att tacka för sig.

Mer om s-krisen: DN, Svd, GP, AB1, AB2, AB3, Expr, Svt, TV4

Publicerad i Skd den 14/2-2011