Det kommer bli inne att vara sjuk

Jag är till och från hypokondriker. Efter flera dagars svår  hosta ringer jag sjukvårdsupplysningen. ”Det låter som lunginflammation”. Utan minsta darr på rösten!

Jag kan i alla fall trösta mig med att om jag hänger kvar i jordelivet en liten stund till så kommer jag få njuta av att vara högsta trend. I vårt medialiserade samhälle kan man tro att det är hälsa och framgång som säljer. Så är icke fallet. Sjukdom och skörlevnad skapar idag minst lika feta rubriker och inom kort kommer också allsköns sjukdomar att vara hur trendiga som helst.

De senaste åren har ju kändisarnas knark- och fyllehistorier varit kvällstidningarnas stora dragplåster. Förvisso intet nytt men kvantitativt mer omfattande har skandalskriverierna allt blivit. Och fräckare. Därtill har vi också fått ett snaskande i folks mentala ohälsa. Folks depressioner, panikångest och rena galenskaper läser vi gärna om. Jag ser nu en kommande symbios mellan genrerna, mellan kändisskandalerna och folksjukdomarna.

För från ”Forskarna varnar om fågelinfluensan” och ”Så skyddar du dig mot pandemin” är steget inte långt till de personliga berättelserna om de ”drabbade” kändisarna. ”Mikael Persbrandt om fågelinfluensan”,  ”Kicki Danielsson: Pandemin har förstört mitt liv”. Givetvis förutsätter inte dessa rubriker att kändisarna insjuknat i något allvarligt. För som bekant berättar inte bara medierna om verkligheten utan är också med och skapar den. Rubrikerna kommer nämligen göra folk sjuka. Forskningen har ju sett allt tydligare samband mellan det psykiska och somatiska hälsotillståndet. Och när hypokondrismen blir vår framtida statsideologi så kommer immunförsvaret ge vika om än bara av små förkylningar.

Tillbaka till telefonsamtalet med sjukvårdsupplysningen. Sköterskan tyckte jag skulle uppsöka läkare för bedömning om remiss till lungkliniken. Även om hon sa det i allra lugnaste ton såg jag det tydligt framför mig – en sal på lasarettet där det vita sängar står. Får jag komma hem till hösten eller i alla fall till jul? I samma ödesmättade sinnestillstånd som Max von Sydow i Sjunde Inseglet undrade jag om det inte gavs några uppskov. Jourvårdcentralen i Malmös södra innerstad är nämligen om aftonen ingen plats för oss melankoliker och andra svagsinta. Under övervakning av securitasvakter kryllar det av moltigande människor. En tystnad som ibland bryts av ångestskriken från de febriga barnakropparna vilka klänger sig fast i företrädesvis sina mödrar.

Jo, sa sköterskan i telefonluren. Vi kan väl säga att du uppsöker läkare inom tolv timmar. Ehh? Ok. Dagen därpå: Efter åtta sekunders lyssnande med stetoskopet, tolv sekunders titt i halsen samt ett nålstick i fingret konstaterade läkaren att det inte var fråga om lunginflammation utan ”bara” influensa med kraftig hosta.

Hallå! Läser inte Fru Doktorn tidningarna? Hört talas om fågelinfluensan?