För snart en månad sedan misshandlades 61-åriga Carl-Erik svårt utanför en mataffär i den göteborgska förorten Kortedala. Han har ännu inte lämnat sjukhuset. De misstänkta gärningsmännen har i medierna beskrivits som mycket unga och upprinnelsen till våldet tros vara att Carl-Erik tillrättavisade tonåringarna då de retade hans hund som var bunden utanför mataffären.
Förutom den unga åldern har vissa medier också berättat att de misstänkta har invandrarbakgrund. Peter Kadhammar menade i sin kolumn i Aftonbladet i onsdags att det är irrelevant och att ”invandrarbakgrund” här ska förstås som ett kodord för slum. Riktigt så enkelt är det nog inte.
Att medierna använder begreppet invandrarbakgrund är förstås i sig inte kontroversiellt. Det kan ju exempelvis vara adekvat vid rapporteringar om resultat i svenska skolan, i ett personporträtt eller när någon blir diskriminerad på grund av just sin bakgrund. Men när brott begås är begreppet oftast irrelevant. För det är ju inte hudfärg eller etnicitet som gör brottslingen.
Samtidigt är det ju precis det senare som indirekt blir vad medierna påstår i ett slentrianmässigt nyttjande av ”invandrarbakgrund”. För det används ju inte om nordiska invandrare. Nej, vi mediekonsumenter får förstås en tydlig bild om att det handlar om mörkhyade människor med någon slags ”exotisk” släkthistoria och mellan raderna läser vi väl i nio fall av tio att det förmodligen handlar om a r a b e r och därmed svävar även det farliga i s l a m ovanför hela storyn.
Givetvis ingår också fattigdom i associationspaketet. Och till skillnad från hudfärg och etnicitet orsakar fattigdom brottslighet. Så om det nu är ett brott av fattiga i förorten – i ”slummen” – varför inte skriva ut det? Om det bidrar till att öka kunskapen om vårt samhälle, vilket ju är en av journalistikens uppgift.
”Invandrarbakgrund” lägger ofta bara ut dimridåer. Det är dessutom helt uppåt väggarna och publicistiskt djupt oetiskt att använda begreppet som någon slags eftergift för den högljudda opinion vilken i alla möjliga sammanhang gastar om att medierna mörkar sanningen om invandringen. Och när medierna lägger en invandrarvinkel på nyhetshändelser som handlar om helt andra saker så finns det förstås politiska krafter som går ett steg längre. Under långfredagen utnyttjade Nationaldemokraterna situationen och anordnade en protest mot ”dagens mångkulturella samhällsexperiment”. Innan dess hade tonåringarnas invandrarbakgrund lyfts fram på en rad ljusskygga sajter.
Vad jag kan googla mig till så är det faktiskt i den situationen som de etablerade medierna denna gång började använda ”invandrarbakgrund”. I en rapportering om en politisk konflikt om verklighetsbeskrivningen. Vem som gick segrande där ur låter jag vara osagt men i en radiointervju sa i alla fall Carl-Eriks vän Peter att högerextremisternas protest var ”en skymf mot Calle” eftersom det förstås inte handlar om hudfärg.
Publicerad i Skånska Dabladet den 15/4-2012