I all hast råkade jag klippa in Gefle Dagblads artikel i Värmlandstidningen och vice versa
Grundläggande för en journalist är att hålla sig till sanningen. Det kanske låter både högtravande och svåruppnåeligt men är det inte en odiskutabel ambition så passar du inte för yrket. Är man svag för lurendrejeri går det istället att jobba med reklam och exempelvis kränga en ny sort lakritschoklad genom att bluffa hela mediesverige att den folkkära artisten Tommy Nilsson bytt namn till Black
Black blev en riktig snackis på de sociala medierna men är ändå ganska harmlöst, särskilt eftersom även avslöjandet om att det var båg också uppmärksammades stort. Men på Twitter, Facebook etc. florerar osanningar om mediala händelser i betydligt allvarligare ämnen och som aldrig eller i mycket liten utsträckning ifrågasätts. Påståenden som kan få politisk betydelse trots att de är falska. I onsdags i förra veckan bidrog jag själv till den sortens propagandaproduktion.
Det började med att jag såg Gefle Dagblads rubrik ”Line fick svar från Reinfeldt”. Intervjun illustrerades med en leende 12-åring som höll upp brevet där hon skrivit om hur orättvist det är att kvinnor och män inte får samma lön. Något som statsministern minsann höll med om. Inget konstigt med detta. Liknande hovsamma Ledaren-svarar-snällt-till-brevskrivande-barn-artiklar har dykt upp med jämna mellanrum och under olika regeringar så länge jag kunnat läsa.
Men så tipsade en kollega i Karlstad mig om att Värmlands Folkblad samma dag hade rubriken ”Maria fick svar från Reinfeldt”. Dagen efter vår statsminister offentligt läxat upp Tobias Billström och understrukit att regeringen står för en ”human politik” i kontrast mot den klappjakt på barn (ensamkommande underåriga) som Migrationsministern kan ha låtit påskina!
Jag googlade och fann fler liknande brevskrivarstories med samma datum. Märkligt tänkte jag och tog skärmdumpar på fyra av dem, satte ihop dem till ett collage och skickade ut det på Facebook och Twitter med ett par rader som förklarade varför. Men jag tog inte i så jag sprack utan lade till ordet ”slump?” Bilden på de fyra barnen blev viral. Har inga exakta siffror men av vad jag kunnat få fram så har minst femtio tusen sett den på Twitter och över det dubbla fått den på Facebook.
Ingen jättestorm i jämförelse med exempelvis DN-länken till Jonas Hassen Khemiris inlägg i Reva-debatten men tillräckligt omfattande för att nå fram till en researcher på nyhetsbyrån Siren. Hon twittrade till mig att det visst var en slump och inte planterat av Rosenbads spinndoktorer. För även om det var olika tidningar och reportrar som skrivit och det på samma dag så var det faktiskt hon som skickat dem breven från Statsrådsberedningens diarium. Jag bad henne skicka underlagen och efter att ha kollat datumen var det bara att konstatera att jag med stor sannolikhet bidragit till en anka.
Men jag hade i alla fall garderat mig med ett frågetecken efter ”slump” och, inte minst, kom jag undan kritik.
Publicerad i Skånska Dagbladet