Den statliga myndigheten Levande Historias kampanj om kommunismens brott har med rätta ifrågasatts. Nu stämmer också näringslivets tankesmedja Timbro in i den kritiken. Kanske lite oväntat men uppfriskande i sin intellektuella hederlighet.

253 forskare i historia och andra humanistiska ämnen fördömde för två veckor sedan regeringens upplysningskampanj om kommunismens brott i en artikel på Dagens Nyheters debattsida. Jag skrev då en artikel om det orimliga i att staten använder skolans historieundervisning för ideologiska kampanjer och att det även tidigare, när Levande Historia främst uppmärksammade nazismen och Förintelsen, fanns en kritik av myndighetens verksamhet. 

När Timbros vd Maria Rankka nu går ut och stödjer forskaruppropet i en annan artikel på samma debattsida så gör hon det dessutom med citat av socialdemokraten Bengt Göransson. I demokratiutredningen från år 2 000 som han ledde varnas för ”hur verk och myndigheter allt oftare uppträder som opinionsbildare utifrån ett snävt verksamhetsintresse”.

Det blir intressant att se reaktionerna till denna framsträckta hand från den kör av borgerliga opinionsbildare som avfärdat forskaruppropet med att de talat i egen sak. För det går ju knappast att kommuniststämpla Timbro. Med Timbros stöd av kritiken återvänder förhoppningsvis debatten om Levande Historia till den grundläggande fråga som fortfarande kräver ett svar: Är det verkligen statens uppgift att driva kampanjer mot politiska ideologier?