På lördag håller vi tummarna för Sveriges finalist Robin Stjernberg
Nu drar Eurovision Song Contest, världens sjätte största evenemang,
igång och i år står som bekant Sverige och Malmö som värdar. Det är
väl en lågoddsare att tittarsiffrorna för tv-sändningarna, framförallt
lördagens final, kommer att ligga i topp när tv-året 2013 summeras.
Men varför ska just Svt producera sånt som melodifestivaler, stora
idrottsevenemang etc?
Sveriges Television är ett av landets tre stiftelseägda public
serviceföretag. De två andra är Sveriges Radio och Sveriges
Utbildningsradio. Det innebär att Svt har en särskild, reglerad i ett
avtal med staten, förpliktelse att producera ”allmännyttig”
television. Vad som menas med det begreppet kan förstås diskuteras men
det borde stå helt klart att mycket av den programproduktion vi har
idag är resursslöseri.
Det traditionella argumentet för public service breda utbud har varit
att de höga tittarsiffrorna för exempelvis nöjes- och sportevenemang
också ska spilla över på kanalernas smalare och fiberrikare samhälls-
och kulturprogram. Problemet med det argumentet är att vi redan idag,
även vi som bara har bordsantenner, har en mängd olika kanaler att
zappa emellan. Med vårt basutbud kan jag välja bort Babel och istället
slå över till How I met your mother som går samtidigt i Tv 6. Och hur
många slötittar på Kulturnyheterna för att de följer På spåret?
I framtiden kommer nog det mesta av vår tv-konsumtion att ske on
demand. Tablåernas betydelse kommer därför minska när vi i allt större
utsträckning väljer att titta när och var vi vill. Minska ytterligare
kanske jag skulle skriva för utvecklingen är ju redan här med allt
fler som väljer datorn framför tablåsändningen. Vissa program, som
Eurovision och större idrottsevenemang, kräver förstås samtidighet och
gärna höga tittarsiffror. Annars blir det ju ingen ”folkfest”.
Men även om rättigheterna till evenemang i den storleken alltid skulle
säljas till kanaler med få abonnenter så vore det väl inte hela
världen. Kanske kan det till och med få motsatt effekt. För då samlas
vi förstås hemma hos vänner med tillgång till den kanalen. Eller
framför storbildsskärmar på krogar och torg. Då blir det kanske också
folkfest på riktigt och utan citationstecken. Vill man titta ensam så
är det väl bara en tidsfråga innan det går att betala för
websändningar av alla större evenemang oavsett om man är abonnent
eller inte.
Tv-produktionerna av Eurovision och annan lättsam underhållning liksom
stora idrottshändelser är förstås inte per definition alltid motsatsen
till allmännyttig television. Men det är slöseri av resurser som
skulle kunna användas till program och journalistik som inte får plats
i de kommersiella kanalerna. Det starkaste argumentet emot verkar vad
jag förstår alltså bygga på ett medielandskap som inte längre
existerar.
Publicerad i Västerbottens-Kuriren