Svt:s huvudperson den 8 mars 2010

Det låter som ett aprilskämt även om månaden är mars. Ikväll, när internationella kvinnodagen firar hundra år, väljer Svt att ha premiär för sin hårt lanserade serie ”Det kungliga bröllopet” .

Det spelar ingen roll att hysterin och programledare Ebba von Sydow fick lite klädsam kritik i Debatt i torsdags. Det nalkas prinsessbröllop och svensk media, inklusive public service, kommer under hela våren visa upp sina fjäskigaste sidor.

Formellt är kungahuset inte mycket mer än en nationell symbol. I praktiken en offentlig makthavare i antidemokratiskt partnerskap med nöjesindustrin, vars underliggande budskap sätter likhetstecken mellan kändisskap och människovärde. Det eskalerande mediala kungafjäsket påminner mig om Erik Gandinis film Videocracy, som Svt visar den sista mars.

Att få synas i tv, om så under förnedrande omständigheter, är ju idag mångas högsta önskan. För en hel del unga italienska kvinnor ligger hoppet i att bli en velina, en av dessa stumma tv-värdinnor som lättklädda dansar runt programledaren i tv-showerna. Ofta ett karriärssteg närmare den stora drömmen – att bli fru åt någon kändis, där fotbollsproffsen står högt i rang. Eller varför inte jämställdhetsminister? Berlusconis nuvarande, Mara Carfagna, gick direkt in i regeringen från att ha varit en velina.

För demokratin innebär utvecklingen ett dubbelbottnat problem. Den maktkritiska journalistiken åsidosätts när staten och kapitalets intressen sammanfaller. Italien rankas av Journalister utan gränser som det land i västvärlden som har minst pressfrihet. Kändiskulturen för också med sig en auktoritär människosyn som slår igenom i hela samhället.

För övrigt gjorde Tv 3 för sisådär femton år sedan begreppet ”tutt-tv” känt genom sitt program Tutti Frutti. Men ännu har vi inte sett några velinas i Svt. Kanske ett uppslag för någon programserie med premiär 8 mars 2011?