”Jävla bög” säger vår blivande tonåring när han blir riktigt förbannad. I ett hem där det i tamburen hänger ett par regnbågsvimplar från senaste prideparaden i Malmö så är det kanske inte så konstigt. Jävla bög. Han vet att det biter.  

Svordomar är ett av de allra vardagligaste problem man ställs inför som förälder. Å ena sidan vill man förstås inte att ungarna ska vara taskiga mot varandra. Å den andra så måste till och med de mest konservativa av språkpoliser erkänna att kraftuttryck har sin funktion i språket och till och med kan berika det.

Bengt G Dagrin har skrivit Stora Fula Ordboken som i dagarna kommit i ny upplaga. I torsdags intervjuades han i Skånska Dagbladet. Bengt menar att de fula orden fungerar som ventiler och att det är farligt att hålla inne med agressiva känslor. Det skulle jag kalla en väldigt liberal inställning. Varje mänsklig sammanslutning har ju sina moralregler och människan kan inte existera utan fungerande kollektiv. Vi kan inte agera som solitärer, för eget bästa utan hänsyn till andra. Elaka ord kan ibland såra värre än fysiskt våld och vi uppmuntrar ju inte folk, framförallt inte våra ungar, att puckla på varandra bara för att de själva ska få ”lätta på trycket”.

Även om det verkar tunt med belägg för det så hävdar många i debatten att dagens unga har ett betydligt grövre språkbruk än förr. Bakom motståndet till svordomar anas reaktionära strömningar med en bredare agenda än att bara få kidsen att hålla tand för tunga. En allmän moralisk upprustning där våra barn utgör fronten.

”Av med kepsarna”. Politikerna har för länge sedan hakat på trenden. Floskeln ”ordning och reda i skolan” kostar ju mindre än att utlova mer resurser. Ekonomiska och strukturella förklaringar som motbild till att dagens förtappade ungdomar minsann borde veta hut anses inte sällan populistiska respektive flummiga. Så mer betyg och det helst också i ordning och uppförande.

Även utanför skolans värld har den här typen av moraliserande väder-kvarnsfäktning blivit allt vanligare i politiken. Moderaternas utspel häromveckan tar dock priset i grenen tomma tunnor skramla mest.  Det så kallade "invandrarkontraktet", de med lag framtvingade underskrifterna från våra nya svenskar, skulle i praktiken förstås inte betyda ett jota för integrationen. Nej, det handlar bara om att rycka undan väljare för Sverigedemokraterna och framstå som ett parti som försvarar någon slags blågul moralisk värdegrund. Värderingar som ingen hittills riktigt lyckats förklara vilka de är.

I en skola i Skurup kan svordomar numera straffas med kvarsittning. Särskilt nya kraftuttryck, som ”hora”, verkar störa skolledningen. Jag och min fru resonerar som så: Själva svordomsordet är egal. Det är syftet med att uttala ordet som spelar roll. Om man vill såra någon eller om det flyger ur munnen för att man slog sig på tummen med hammaren. ”Hora” eller ”helsefyr” är mest en fråga om generation.

Men ok. Det är inte vattentätt. Som med all kommunikation så överrensstämmer inte alltid mottagarens tolkning med sändarens. Det är situationsbundet och det är därför svårt att ha en renodlat konservativ eller liberal hållning. Särskilt om man är förälder inbillar jag mig och ständigt konfronteras med en massa nya uttyck från skolgårdarna.

Häromdagen försökte grabben åter igen provocera med ”jävla bög”. Han var förbannad över nåt. Minns inte vad längre. Jag bet mig i tungan och svarade lugnt att såna svordomar bara är pinsamma för den som säger dem. ”Vadårå?” undrade han. För att det inte är något fel med att vara bög, förklarade jag förnumstigt. ”Nej, precis” svarar då grabbfan. ”Alltså är det inte pinsamt att säga jävla bög”.

Något säger mig att jag inte kommer vinna den diskussionen.