På sociala medier kan man lätt få uppfattningen att svenska folket vänt så kallade gammelmedier ryggen. Att ingen längre litar på vad våra dagstidningar, radio och tv förmedlar. En ny undersökning visar att det är långt från de faktiska förhållandena.
De högerextrema så kallade alternativmedierna framställer gärna sig själva som journalistiska produkter fullt jämförbara med säg Dagens Nyheter eller public service-kanalerna. Ja, de drar sig inte för att till och med framställa sig som lite bättre. Att deras artiklar, poddar och tv-sändningar på webben inte räds sanningen med stort S som ”PK-media” däremot gör allt för att dölja.
Institutet för mediestudier presenterade nyligen en undersökning i samarbete med SOM-institutet. I den framgår att fler än fyra av fem svenskar anser att nyheter i svenska medier i allmänhet är mycket tillförlitliga. Riktigt intressant blir det när man tittar närmare på de politiska sympatierna hos respondenterna. Samtliga riksdagspartier ligger på över 80 procent, när man frågar efter sympatisörernas förtroende för media, utom SD som med sina 63 procent drar ned medelvärdet.
Givetvis påverkas journalistiken i det enskilda fallet av vem journalisten är. I vilken omfattning är förstås svårt att slå fast. Men 68 procent av svenskarna anser att journalister ofta vinklar nyheter efter egna åsikter. Bland SD:s väljare är den siffran hela 82 procent. Och när det kommer till rapporteringar kring brottslighet och invandring är den allmänna skepticismen till nyhetsmedierna som mest utbredd. Endast 34 procent av såväl de rödgrönas som Alliansens sympatisörer känner förtroende för medias rapportering om invandringen. Bland sverigedemokraterna är den siffran nere i blott 12 procent.
Så. Vad som är sanningen med stort S eller ej överlåter vi nog till filosoferna att utreda. Fakta är i alla fall att de högerextremas mediebild, som de trummar ut i de sociala medierna, inte riktigt överrensstämmer med allmänhetens. Inte generellt i alla fall även om det finns bevakningsområden där de traditionella nyhetsmedierna alltså inte står högt i kurs. Nyhetsmediernas publicister måste därför ta sig både en och två funderare på vad som kan göras för att stärka dom aktierna.
I det arbetet är det också viktigt att tydliggöra skillnaderna mellan de högerextrema så kallade alternativmedierna och seriösa nyhetsmedier. Hos de senare kan visserligen konsumenterna hitta både enskilda journalisters subjektiva bedömningar i rapporteringen liksom att vissa perspektiv ibland är uteslutna i bevakningen. Men att endast lyfta fram fakta som gynnar den politiska sida mediernas ägare tillhör är inte nyhetsjournalistik – det kallas propaganda.