Aftonbladets pågående granskning av Flashback har kritiserats för uthängningar. I de här fallen har de dock varit motiverade. Andra gånger har däremot de etablerade medierna uppvisat en slapphänt publicistisk hållning som faktiskt påminner om den som Flashback har.
”Liberalsionistiska HBT-kryp!” En del mer eller mindre träffande etiketter har jag fått mig tilldelad genom åren men när jag en dag hittade mitt namn på nätforumet Flashback så kunde jag inte annat än dra på smilbanden.
Flashback startades våren 1993, alltså innan nätet slog igenom. På den tiden var jag aktiv i den nu nedlagda anarkisttidningen Kaos. Ett spretigt alster som friskt blandade så kallad finkultur med politiska brandfacklor och som enligt Nationalencyklopedien var ”en av landets ledande undergroundtidskrifter”. Flashback skickade oss ett brev med uttryckt önskan om samarbete. Men även om de bara fanns på papper så hade de redan solkat ned devisen ”information wants to be free” med att tillåta allsköns skit. Så vi tackade givetvis nej men mycket vatten har sedan dess runnit under broarna och idag är Flashback inte unik med sin publicistik vilken även påverkat etablerade medier.
När Aftonbladets ansvariga utgivare i tidningen Journalisten i onsdags svarade på kritiken om uthängning så försvarade han sig med att det endast handlar om individer med offentliga uppdrag. Personer ”som driver dubbla agendor – en utåt, i sin offentliga roll, en annan mot en stor publik på Flashback, men då anonym”. Jag håller med om att det är befogade publiceringar.
Däremot hade jag gärna sett att de etablerade medierna distanserade sig ytterligare från Flashback och liknande forum. Ta exempelvis publiceringarna kring den så kallade serieskytten som härjade i Malmö 2009-2010. Mindre än en timme efter nyheten om hans gripande hade han identifierats på Flashback. Snart hakade nyhetsmedierna på och redan innan häktningen hade Expressen gått ut med namn och bild.
Lösnummerförsålda kvällstidningar är förstås särskilt oroliga över att allmänhetens nyfikenhet stillas av andra aktörer. Men jag tror de etablerade medierna måste kapitulera och erkänna sig besegrade i grenen uthängningar. I det långa loppet finns inget att vinna på att leka följa John med sajter som Flashback. Möjligtvis är vissa annonsfinansierade gratismedier undantagna. Men för alla medier som är beroende av en betalningsmodell där mediekonsumenten pyntar ur egen ficka så ligger framtiden i det motsatta, i genomtänkt information efter försvarbara principer.
Vad gäller den smått komiska etiketten på Flashback så blir den extra märklig för en som vanligtvis identifierar sig med begrepp som socialist, antisionist och heterosexuell. Å andra sidan. I filosofisk mening, utanför den politisk-ekonomiska debatten, är jag liberal. Jag stöder också kampen för HBTQ-rätttigheter och jag anser faktiskt inte att palestinakonfliktens lösning ligger i att driva judarna ut i medelhavet.