Från islamisternas fascistiska bödlar i Syrien till den blågula tomten Siewert Öholm som i somras hävdade att samkönade äktenskap kan leda till ökad nazism. Av mediernas alla svarta rubriker om religiös fundamentalism är det lätt att få intrycket att vi nu i rask takt marscherar baklänges mot medeltiden. Men det finns också breda religiösa motrörelser för ökad tolerans och det är vi medborgare och mediekonsumenter som avgör vilken vågskål som kommer väga tyngst.

För ett par veckor sedan arrangerade exempelvis moskéer flera demonstrationer runt om i Frankrike efter att en fransk turist mördats av islamister. Och i Sverige har judar, kristna och muslimer börjat protestera gemensamt i så kallade kippavandringar mot antisemitism. I söndags inleddes också katolska kyrkans biskopsmöte om familjefrågor. Synoden, som hålls i Vatikanen och bland annat ska diskutera äktenskap, skilsmässor och samboskap, inleddes med ett tal av påve Fransiskus. Han uppmanade deltagarna att ”låna ett öra till den nya tidens rytm”. Ord som tydligt adresserade reaktionära krafter inom kyrkan. För att sätta press på biskopsmötet går samtidigt den första världskongressen för homosexuella i katolska kyrkan av stapeln i Lissabon.

Vår tid spretar åt olika håll. Å ena sidan svämmar världen över av sexualiserade mediebudskap och pornografi från en industri som hänsynslöst exploaterar människor. Å andra sidan löper en sexualfientlig eld över världen. Rättrogna fanatiker som i vårt promiskuösa tidevarv ser tecken på att den yttersta tiden nalkas. Såna som Kenyas ärkebiskop vilken hävdade att djävulen kommit in i kyrkan när hans anglikanska broder Gene Robinson installerades som världens första öppet homosexuella biskop. Såna som vår pingspastor Åke Green vilken kallar homosexualitet för ”otuktssynd”.