Den 6–8 mars står Malmö värd för ett Davis Cup-möte i tennis. Ett evenemang många vill stoppa. Men är det rimligt att kräva att en match mellan den så kallade demokratiska staten Israel och Sverige stoppas och samtidigt anse det helt i sin ordning att Sverige skickar sin OS-trupp till diktaturen Kina?
Idrott och politik hör inte ihop brukar det heta. Det är en nonsenspåstående. I alla aktiviteter där människor interagerar kan det anläggas ett politiskt perspektiv. Det är bara att byta ut ”idrott” mot någon annan mänsklig aktivitet i påståendet så blir det tydligt. Vi skulle ju exempelvis inte säga att ”handel och politik inte hör ihop” eller att ”äldreomsorg och politik inte hör ihop”.
Frågan är inte om idrott och politik hör ihop utan när det är lämpligt att politiskt intervenera i idrottssammanhang. Om det överhuvudtaget ska vara möjligt med internationella idrottsutbyten så kan inte gränsen gå vid landslag från misshagliga regimer. Men framförallt så skulle en sådan policy inte ge någon större politisk nytta. Det vore bara ett kokett tvagande av våra händer. Varje möte, mästerskap, turnering etc. måste bedömmas enskilt.
Inför OS i Kina fanns krav på bojkott. Jag såg ingen poäng med det. Om endast Sverige och kanske någon till stat skulle bojkotta spelen så skulle det stora flertalet i diktaturen nog aldrig ens höra talas om protesten. Med OS fick istället diktaturen ögonen på sig och mänskliga rättigheter i Kina blev en global diskussion. Indirekt tror jag det fick en mer positiv inverkan än om spelen inte skulle blivit av.
Med DC-mötet förhåller det sig annorlunda. Israel må vara byggd på rasistisk grund och med blodbesudlad ockupationspolitik men brukar i debatten ändå kallas demokratisk och att de exempelvis har störst pressfrihet i mellanöstern lyfts gärna fram. Israeliska medier har också rapporterat om att Malmös fritidsnämnd beslutat att matchen ska spelas utan betalande publik. Protesterna har redan börjat verka.
Men varför just denna match? Ja, den frågan är densamma som politiska defaitister alltid försvarar sig med. Varför lägga kraft på att stoppa kärnkraften men inte bilismen? Varför engagera sig för misshandlade kvinnor i Sverige när det finns barnslavar i U-länder? Malmö är en stad med tusentals invånare från mellanöstern, många med anhöriga på Gaza. Det är helt enkelt för många angeläget att just denna match stoppas. Punkt slut och kasta nyckeln i solen.
Men, säger nu vän av oro, är det ändå inte antisemitism att kräva att just israeliska spelare inte ska få komma till Malmö? Herregud. Svaret ligger ju redan i frågeställningen – det är som sagt israeliska och inte judiska spelare som inte skulle få komma hit och spela. Det är ju ändå i egenskap av landslag till Israel, inte judendomen, som de skulle komma hit.
Dessutom har det faktiskt skett protester vid svenska DC-möten tidigare. Dels 1968 mot apartheidregimen Rhodesia, då man lyckades stoppa att matchen spelades på svensk mark. Dels mot Pinochets Chile 1975 då matchen i Båstad fick spelas inför tomma läktare. Om protesterna då fick någon betydelse vet jag inte men det är uppenbart att de har det nu.
Stoppa matchen!