Federick Federley

”Det var inte jag, det var Ursula” sa riksdagsledamot Fredrick Federley när han i förra veckan ansattes av journalisters insinuationer om mutbrott. Det uttalandet har väl goda chanser att bli ett bevingat uttryck.

Hur som helst. När stormarna kring ”Ursulagate” nu lagt sig så är det bara att konstatera att Federley här underskattade viljan till missförstånd.

Självklart är det inte juridiskt hållbart att skylla på sitt alter ego, i det här fallet en dragqueen-persona, men Federley spetsade ju med ironi. Hans poäng var förstås att han inte åkte på sponsrad charterresa och bloggade på Hanky.se som riksdagsledamot utan att det var ett extraknäck för honom som privatperson.

Vilka sorts företag som är lämpliga för en politiker att frilansa åt kan förstås väljarna och särskilt det egna partiets medlemmar ha synpunkter på. Men som extraknäck betraktat var det väl inte särskilt omfattande med tanke på att andra riksdagsmän hinner både skriva romaner och jobba som advokater vid sidan av sina politikersysslor. Mutan, den så kallade bjudresan, är tillsvidare att betrakta som en helt vanlig och redovisningspliktig löneförmån till bloggandet och dragqueen-jobbet.  

Rubrikerna påstod en sak men själva storyn låg förstås i att få exponera en manlig riksdagsledamot i smink och högklackat. Och på sådan sensationslystnad biter ingen ironi.