Intressantare än Ayn Rand

Politikers musiksmak verkar av någon anledning ofta vara viktigare än vilken litteratur de föredrar.

Det blev exempelvis ett ramaskri när Fredrik Reinfeldt i en intervju för några år sedan avslöjade sina fem favoriter i sin privata skivsamling: Da Buzz, ABBA, Alphaville, Björn & Benny och Magnus Uggla. Usch och fy vilken dålig smak! Och när Håkan Juholt i vintras blev intressant för en större allmänhet så skrevs det många artiklar om hans gubbiga musiksmak där artister som Elvis, Springsteen, Johnny Cash, Leonard Cohen och Frank Sinatra nämndes.

Men vilken slags bok som kan tänkas ligga på statsministerns respektive oppositionsledarens nattduksbord har säkert många ingen aning om. Om de inte till äventyrs läst Helsingborgs Dagblads enkät från 2009 om politikernas kulturella preferenser förstås. En undersökning som i alla fall Juholt valde att delta i.

Maud Olofssons partiledarskap är nu ifrågasatt och Annie Johansson, Centerpartiets ekonomiska talesperson, är en av utmanarna som det snackas om. Upsala Nya Tidnings Aron Lund uppmärksammade på dagens ledarsida Johanssons litteratursmak. På hennes blogg finns tre boktips: Johan Norbergs Till världskapitalismens försvar, Robert Nozicks Anarki, stat och utopi samt, favoritboken, Ayn Rands Och världen skälvde. Tre nyliberala tänkare långt ut på högerkanten med andra ord.

Ok. Vi vet alltså att det finns två toppolitiker som diggar låtar som Tjena Allena, Mamma Mia, Tutti Frutti och Strangers in the night. Men är det inte, politiskt sett, liiite intressantare att en av det gamla bondepartiets ledarkandidater har en favoritförfattare som till och med UNT:s blåa ledarsida kallar för en ”extremistisk kuf i den amerikanska libertarianismens utmarker”?