Foto: Min egen lilla kärnfamilj. 

Kärnfamiljen är höstens bubblare bland livsstilstrenderna. Men de nyfrälsta, inte sällan vänstersinnade, familjevännerna lånar allt som oftast sina argument från avgrundskonservatismen.

De tidigare lite skamfyllda drömmarna om mamma-pappa-barn har förstås alltid delats av en stor del av den svenska befolkningen. Under senare år har också påkostade tillika traditionella bröllop blivit allt populärare. Men när nu inte bara konservativa religiösa människor, utan även vissa liberaler och radikaler öppet börjat sjunga kärnfamiljens lov, så kan ett verkligt trendskifte anas.

För det är skillnad mellan homofoberna i Bevara äktenskapet och exempelvis relationsexperten Katerina Janouch. Hon är aktuell med romanen Bedragen och har i samband med lanseringen berättat om sin egna kamp för att hålla ihop sitt långa äktenskap vilket innehållit både otrohet och drogmissbruk. Jo, den frisinnade Katerina Janousch hyllar numera den strävsamma tvåsamheten.

Radikalen Markus Birro skrev häromdagen en brinnande apell i Expressen: "Vi lever i en tid av sönderfall, i en tid när familjen och tvåsamheten attackeras."  Men stämmer det? Visst kan jag hålla med om att vi lever "i en tid där individen sätter sig själv i centrum" men steget därifrån till att kollektivet familjen är under attack är minst sagt haltande.

Kärnfamiljen har aldrig varit hotad på allvar och trender kommer och går. Det obehagliga hos de nya, "moderna", kärnfamiljsivrarna är att de verkar slött acceptera fundamentalisternas polariserade världsbild. Men nej, det existerar ingen feministisk hemlig agenda i syfte att undergräva heterosexuella pars tomtebolycka.

Kampen för minoriteters rätt till samlevnad på lika villkor som majoritetssamhället är ingen bakslug konspiration. Det är legitim kamp för rättvisa.