Klasskamp 2013 – Arbetarna på grekiska fabriken Vio.Me. har tagit över driften
Enligt en opinionsanalys som Svt beställt av Sifo så är Sverigedemokraterna nu det näst största partiet bland LO:s medlemmar. Men enligt en annan undersökning Svt beställde i veckan har svenskarna inte varit så positiva till invandring sedan 1989. Alltså samma år som muren föll och Europas framtid såg betydligt ljusare ut än idag.
SD:s framgångar beror inte bara på att de fångat in en tidigare oartikulerad främlingsfientlig minoritet. I hög grad handlar det förstås också om missnöje med övriga politiska partier och med makteliten samt samhällsutvecklingen generellt. Det handlar alltså i viss mån om protester underifrån och även om den insikten svider för oss till vänster så borde den leda till andra slutsatser än endast ett ökat tryck i det antirasistiska kampanjearbetet.
Arbetarrörelsen har en ideologisk kris och Sverigedemokraternas främlingsfientlighet är svår att bemöta så länge de egna visionerna lyser med sin frånvaro. Det nu ganska långa borgerliga regeringsinnehavet har däremot bjudit på välorganiserad klasskamp från höger med stora skattelättnader, pigavdrag, ökad privategendom, massarbetslöshet som pressar ner lönerna etc. Men det räcker inte med att endast sätta ljus på klassproblematiken och hoppas på ett hyfsat skatteunderlag för att täppa igen hålen i den generella välfärden och därmed också stävja den sociala oro som främlingsfientligheten växer ur.
Den svenska arbetarrörelsen har alltid stått på två ben – kontrollen över statsmakten med följande sociala ingenjörskonst samt den numera osynliggjorda gräsrotssolidaritet som vuxit fram i självorganiseringen. Kooperationen, bildningsförbundet, fackföreningsrörelsen etc. Det är dags att fylla dem med nytt blod och då handlar det förstås inte om att rekrytera företrädare ur SD:s led.
För givetvis står nationalism och främlingsfientlighet i opposition mot arbetarnas intressen så som de uttrycks i LO:s portalparagraf vilken talar om att verka ”för en samhällsutveckling på grundval av politisk, social och ekonomisk demokrati”. Sådana och liknande stadgar förpliktigar att även arbetarrörelsens utomparlamentariska organisationer, framförallt LO, måste understryka att medlemskap är ett politiskt ställningstagande.
Samtidigt, vilket inte alls är motsägelsefullt, måste den fackliga partilojaliteten minska för att ge utrymme åt ökad självverksamhet. Det var därför glädjande att LO:s ledning i tisdags meddelade att facken ska driva sina egna frågor i valet 2014 och att medlemmarna ska vara med och utforma den politiska linjen. Även om det förstås återstår att se vad det blir av det löftet.
Arbetarrörelsens grundläggande värderingar är starkt förankrade i Sverige. Såväl Alliansen som Sverigedemokraterna har nått framgångar genom att de anpassat sig till detta faktum. Framförallt moderaterna har lyckats framstå som ett ”arbetarparti” trots att de överhuvudtaget inte erkänner klassamhället som ett problem utan bara ser tillfälliga sysselsättningsproblem. Sverigedemokraterna har i sin tur knutit framväxten av ”det mångkulturella samhällsexperimentet” till välfärdsstatens urholkning samt, som sagt, ridit på missnöjet mot hela det etablerade partietablissemanget.
Även om det finns fog för oro, inte minst med tanke på högerextremismens medvind i Europa, så måste vi ändå blicka framåt. ”Var sjätte LO-medlem skulle rösta på SD” löd rubrikerna och i procent räknat innebär det 16,2. Detta räcker alltså till en andraplacering men vad de flesta medier inte rapporterade var socialdemokraternas stöd på hela 54,4 procent.
Den självorganiserade arbetarrörelsen är jordmånen för en verkligt solidarisk vision bortom klass, etnicitet och kön. Och i samma stund vi ger svar på borgarnas klasskamp så undergräver vi också de främlingsfientligas möjligheter.
Läs mer om den svenska insamlingen till arbetarna på Vio.Me. här
Pigavdrag? Trodde att detta förklenande ord var utmönstrat ur svenska språket. Det är ett förnedringsord mot en mycket stor grupp hederliga arbetare i vårt land. Med användandet av sådant språkbruk så har man redan begått ett av vänsterns stora fel. När jag hade killarna hos mig och putsade mina fönster så frågade jag vad de hade gjort innan de fick det här jobbet. Arbetslösa, sa de och ville säga att för dem var det ett toppenjobb som de trivdes med och de kunde inte förstå okvädningarna från vänster.
Samma sak med skatten, de flesta knegare tycker det är bra att de får bestämma mer över sina egna pengar. Varför skulle vänstern i modern tappning inte kunna förstå dessa argument? Sverige klarar sig trots allt bättre än andra länder där man hållit fast vid sin dyra sociala politik som har hjälpt till att störta arbetarklassen ner i avgrunden. Vänsterns fel idag är att man inte inser att världen förändras. Säga vad man vill om de kinesiska kommunisterna, de förstod tidigt att lämna dogmerna och ser till att folkflertalet har fått det bättre. Jag var där 1976 och såg det fattiga Kina och kunde inte drömma om det välstånd som finns idag.Skolor som tillhör världens främsta. Här idisslar vänstern om en modell som inte fungerar.Flumskolan är något som förstört så mycket och tar åratal att reparera, endast sossarna har förstått de fel som begåtts inom vänsterpartierna och försöker ändra sin politik.Klasskamp är något som tillhör 1800-talet och leder tankarna och politiken fel.Människorna i moderna länder vill inte ha socialism där staten styr allt!
Vi har i Sverige fått en modell där några får mera pengar att bestämma över. Där många får mindre pengar att bestämma före. Där makteliten är fartblind. Vi har haft folkpartistiska skolministrar i sex år. Den nuvarande kanske klarar av att bli klar med lärarlegitimationen innan han avgår. Att du kan ”köpa” betyg är väl inte så mycket att yvas över. Kungahus och friskolorna Lundsberg,Sigtuna, Solbacka tillhör 1800-talet. precis som ättestupan. Nils-Gunnar Sundell
Jag diggar den hära sidan jättemycket,
kika villig in min sida om mode, formgivning och jeans!