Kvalitetstabloid eller skvallerblaska?

Kvällstidningen är själva sinnebilden för sensationsjournalistik. Men det är inte säkert att den kommer vara det i framtiden. Efter nätets genombrott är det inte alltid kvällstidningsjournalisterna som drar snabbast och deras skott smäller numera sällan högst.

Kanske är det dags för ”kvaloidens” återkomst.

Expressen har ofta stått i fokus för diskussionen om kvällspressens ständiga avvägning mellan sensation och god journalistik. 1993 avgick chefredaktören Erik Månsson efter den omdiskuterade publiceringen av en artikelserie om invandrare, med den famösa löpsedels- och förstasidesrubriken ”Kör ut dom”.

Närmaste föregångaren Bo Strömstedt har efter den händelsen ofta åberopats som redaktörsideal i jakten på att återfinna den där balansen. Tidningen fick trots det svårt att finna sin väg och redaktörerna kom och gick. De första tio åren efter att Strömstedt slutade 1991 så bytte Expressen chefredaktör fem gånger (under samma period, plus sex år, var Rolf Alsing chefredaktör för Aftonbladet). Efter Månsson passerade bland andra Christina Jutterström och Joakim Berner vilka talade om kvalitetstabloiden, den så kallade kvaloiden, vilket inte hindrade att Expressen fortsatte att tappa läsare.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, som tillträdde förra året, har ett par gånger under senaste tiden imponerat med sin publicistiska vilja. Först i uppståndelsen kring kulturredaktionens artikel om misstänkt illegal israelisk organhandel. Utan att lägga sig i sakfrågan har han inte bara försvarat pressfriheten utan också rakryggat anklagat Israels regering för att medvetet försöka avleda debatten till att handla om antisemitism istället för eventuella organstölder. Detta med syfte att osynliggöra ockupationsmaktens brott.

Efter den senaste tidens skriverier om stenkastning och bilbränder i förorter till bland annat Uppsala, Västerås, Göteborg och Malmö har Aftonbladet nu låtit ungdomar som deltagit i skadegörelsen själva komma till tals. ”Det finns en viktigare diskussion här än att säga att media bara ger dem uppmärksamhet” är Jan Helins obekväma svar till kritikerna, vilka förstås enstämmigt bräker om ”hårdare straff” som lösning på hela problematiken.

Kanske har Expressens konkurrent nu funnit ett fungerande recept för det bortglömda fiaskot med ”kvaloiden”. För även om sensationsjournalistiken idag klarar sig utan kvällstidningarna kan en ”kvaloid” inte överleva genom den enkla strategin att bara blunda för de mest spektakulära nyheterna. Men under säljande rubriker om ”Krig i förorten” och ”Stulna organ” kanske det finns en publicistisk uppgift som kan bli kvällspressens framtid.