Ett föredöme?

Lars Westerlund, tidigare nyhetschef och chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, menar att landets dagstidningar dränerar sin egen verksamhet genom att satsa på webben. I branschtidningen Medievärlden skrev han förra fredagen att nätupplagorna borde läggas ned och resurserna istället användas för att få tillbaka prenumeranter till papperstidningen.

Förslaget fick en hel del reaktioner på Twitter. De flesta i stil med ”Årets roligaste om webben” och ”Många fina citat att ta fram om 5 år”. Och kommentarsfältsgarv saknades inte heller: ”Är det första april?” och ”Jag dör så jävla roligt”. Det verkar alltså inte vara många som tog idén på allvar. Synd. Inte för att jag tror det är rimligt att vrida klockan tillbaka och lägga ned dagstidningarnas nätupplagor. Men Westerlunds utgångspunkt i debatten, att ”dagstidningarna i Sverige har ryckts med i en näthausse”, är i högsta grad det.

Det går inte att blunda för att dagstidningarna inte bara lägger ned resurser på något som inte ännu riktigt betalar sig och att det verkar som att framtidsidéerna om fungerande betalningsmodeller i högsta grad är luddiga. Pengarna som pumpas in går dessutom till något som direkt konkurrerar med papperstidningen. Aktörer i de flesta andra branscher skulle aldrig komma på tanken att introducera en liknande vara eller tjänst. Att ge bort sin produkt gratis kan i en cynisk kapitalistisk värld tyckas vara ett företagsekonomiskt vansinne att glädja sig åt. Men nu är det inte korv eller bilar som skänks bort. I slutändan, med neddragningar, riskeras kärnverksamheten – att producera god journalistik – att urholkas och det försvagar demokratin. Riskeras. Det beror förstås på hur framtiden kommer se ut.

Det är dock inte så enkelt att om bara nätupplagorna läggs ned så kommer intäkter och kvalité att skjuta i höjden. Webbsatsningarna är knappast hela förklaringen. Stefan Melesko, docent i medieekonomi, skrev förra måndagen i Medievärlden att upplageminskningen för exempelvis kvällstidningarna faktiskt började långt innan internet fick sitt genombrott. Generellt har också dagspressen sedan 60-talet ”höjt sina priser minst tre gånger snabbare än vad som gällt för andra produkter och kvällspressen hela sex gånger mer.”

Melesko menar att just fördyrningen är en starkt bidragande orsak till den minskade försäljningen men att medieföretagen mest fokuserat, läs skyllt på, nätets utveckling. Att prishöjningen varit en lättare väg, istället för exempelvis olika rationaliseringar, för att täcka intäktsbortfall. Han antyder en ond spiral men menar också att prissänkningar inte kommer att leda till en lika stor höjning och att genom tidningarnas ”politik vis-à-vis nätet så har läsarna fått alldeles för bra gratisalternativ. De röstar med fötterna.”

Lite vidare betraktat har inte dagstidningen samma betydelse i våra liv som tidigare vilket är en annan förklaring till krisen. Mycket av den information som vi förr letade i tidningen hittar vi ju idag på annat håll. Vill vi veta utbudet av lediga bostäder, vilken mat som serveras på mormors äldreboende eller nöjesutbudet i vilken stad som helst så finns det bättre källor än dagstidningen, på papper eller ej. Ett annat exempel är insändarsidorna. Med bloggar och diskussionsforum har de inte alls samma betydelse för den ideella opinionsbildningen.

Om dagstidningen har en annan funktion idag än för säg tjugo år sedan så är kanske inte framtidsreceptet att i stort sett överföra papperstidningen till digitala kopior. Ja, de flesta gör ju mer än så men det centrala är ändå att lägga upp samma nyhetsartiklar och det blir som sagt lite som att konkurrera med sig själv. Ole Munk, dansk kommunikationskonsult med mera som bland annat står bakom designen för Jönköpings nya nöjestidning JnyttXtra, skrev förra lördagen på sin blogg om ett intressant holländskt exempel. I slutet av förra året slutade NRC.nl, sajten för de Rotterdambaserade NRC Handelsblad och NRCnext, att publicera nyheter från de två tidningarna. Istället innehåller sajten två olika flöden. Dels ”Het Beste van het Web” (det bästa från webben) med länkar till olika berättelser, foton och videor från lite varstans på nätet. Men också ett flöde med kommentarer, analyser, intervjuer med mera relaterade till de nyheter som tidningarna publicerar och som läsaren måste betala för att läsa.

NRC.nl försöker på detta sätt både locka andra läsekretsar än de traditionella tidningsköparna och samtidigt med kringmaterialet marknadsföra tidningarnas nyheter. Enligt deras egna uppgifter har också sajten fördubblat antalet besökare under det år som snart gått sedan premiären. Även om detta kanske inte är en patentlösning för alla dagstidningar verkar det i alla fall vara ett exempel på någon som ”vågar ta steget”, som Lars Westerlund efterlyste, istället för att bara fortsätta hoppas på en mer lukrativ annonsmarknad etc. på nätet.

Brasklapp. Som jag skrev ovan så är framtiden och utvecklingen oviss. Ovanstående resonemang bygger på antagandet att professionell tidningsjournalistik är något viktigt och alltjämt kommer vara det. Men kanske är finansieringsfrågan för webbupplagorna – betaltjänster, annonslösningar, nätprenumerationer eller nytänkande som NRC.nl – inte den viktigaste. Framtidens journalistroll är idag ett hett ämne och möjligtvis finns där frågeställningar mer väsentliga för demokratin.

Publicerad i VK den 22/11-2011